Bollen satt i rullning

14 Sep

Äntligen har Villes utredning på barnmottagningen påbörjats. Nu kommer vi förhoppningsvis få svar inom en snar framtid på varför den lille stackaren inte kan behålla mat och varför han reagerar med knip och skrik när han får i sig vissa saker. Att mjölk är något han verkar reagera på är något vi upptäckt för ett tag sedan, men vad sjutton resten är, vet i fåglarna. Det återstår att se.

Men den lille gossen har hunnit fylla 1 år. Den 22:e augusti för ett år sedan, såg han dagens ljus för första gången och detta fick vi ju självfallet fira med lite kalas. Tråkigt nog så kunde han inte ens äta av tårtan för den hade med stor säkerhet gett honom magont, men lite mjölk och äggfriga kex gick allt ner (Brago är goa grejer!)

Detta är Ville 1 år:

  • En ganska glad kille när inte magen krånglar och när inte nya tänder poppar upp i tid och otid
  • Säger: Tatt, tatt (tack tack), hej, mamma, pappa (eller dadda), gocka (klocka), där, titta
  • Vet mycket väl vad man menar när man frågar honom på morgonen om vi ska gå och väcka Siri
  • Är väldigt förtjust i Bragokex
  • Kan sitta hur länge som helst i sandlådan och gräva, sila, kratta och lorta ner sig
  • Hatar att åka bil (precis som storasyster gjorde)
  • Hatar att ta på sig kläder
  • Tror att han kan trotsa tyngdlagen och hoppa. Fixar att hoppa jämnfota, men det där med att landa igen är en annan femma.
  • Har två snuttar som han ääääääääääääääälskar och inte kan sova utan.
  • Favoritleksaken är en humla på hjul från Brio som han gärna drar runt på
  • Tycker om att leka tittut
  • Tycker inte om att sova
  • Vaknar fortfarande varje natt och ska ha nattamat (till föräldrarnas stora förtret)
  • Tycker att Siris förskola är väldigt spännande

Livs levande!

27 Jul

Min syster påminde mig för några månader sedan om att jag har en blogg. Kors i jösse namn, hon hade rätt. Den fanns kvar. Kanske är dags att blåsa liv i den igen. Den har varit otroligt nedprioriterad det senaste och det är banne mig inte lätt att klämma in tid för att sitta ner och skriva när man har två barn som lockar och pockar.
Så nu när lilleman somnat och lillsnuttan ligger och drar runt som en tornado i sin säng i väntan på att John Blund ska dyka upp, så tänkte jag att jag skulle göra ett försök till ett inlägg och se hur långt jag kommer.

Det har varit lite upp och ner här hemma det senaste, vilket är den största anledningen till att jag inte orkat skriva något. Villes mage har varit helt åt fanders. Han har gråtit och blivit ledsen så fort han fått i sig mat. Magen har rasat på honom och det har resulterat i jag vet inte hur många bajsblöjor då det praktiskt taget runnit som vatten ur hans stackars rumpa. Han har gråtit i sömnen, han har legat spänd som en båge i famnen på mig och gallskrikit och på bra nätter så har han bara snurrat runt och gnytt och gnällt.
Detta har givetvis lett till att  en annan ligger på minus på sömnkontot så det skriker om det. Vissa dagar känns det som om jag skulle kunna somna stående och hur mycket jag än sover så vaknar jag inte piggare för det.
Fler grejer som detta har lett till är att jag tappar hår. Det är precis som om håret aktivt flyr från mitt huvud. Dammsuger jag inte minst varannan dag här hemma så ligger det drivor med hår utmed golvet. Härom dagen så var det en liten herre som med sina geggiga, knubbiga bebisfingrar grep tag i min lugg och lyckades rycka bort en rejäl tuss. Det värsta var att det inte ens gjorde ont. Ville behövde inte ens anstränga sig för att rycka loss det, utan det följde med ganska självmant.
Så nu har jag satt mig själv på vitaminkur (inte en dag för sent). Sen ska jag slå på stort nästa vecka och göra ett besök hos frisören. Nu skall här klippas.

Så kort och gott så lever vi. Trötta till tusen, men vid liv.

Bajrando!

13 Mar

I veckan var jag med om en överraskning. Det var en liten herre som satt och krystade i mitt knä och jag tänkte inte så mycket mer på det. Det är ganska standard när han äter att det gärna vill komma lite utgifter också för att balansera upp inkomsterna. La heller inte märke till det som snart skulle bli en ganska chockartad upplevelse. Det lilla livet hamnade på skötbordet och efter att ha knäppt upp pyjamasen fick jag nästan dra efter andan då jag upptäckte att han lyckats bajsa ner sig ända upp till armhålorna. Det var bara till att påbörja operation sanering.
Nämnde detta för en vän härom dagen och vi pratade om hur handfallen man känner sig när något sådant händer. Man vet ju knappt vart man ska börja torka.
Idag hände det igen. Ville satt i babygymmet och lekte med sina leksaker när det helt plötsligt börjar smattra i blöjan. Och det fortsätter att smattra… och fortsätter lite till och lite till.
Vi kan väl bara konstatera att det är dumt att sitta på rumpan och bajsa samtidigt. Det har liksom en viss tendens att sprida sig då. Så det blev dags att sanera igen. Byxorna var fulla, babygymmet nerbajsat och så hade han gett sig själv en ”lerinpackning” på ryggen också. Näääästan upp till nacken. Det måste ha erupterat som en mindre vulkan i blöjan.
Ville såg så nöjd ut så. Jag var kanske inte fullt så nöjd… alls… Det slutade med att pojken fick ta ett bad.
Kan tillägga att jag kört babygymmet i tvättmaskinen 3 gånger idag.

Midnattsgos

5 Mar

Natten till måndag började inte annorlunda än andra nätter. Ville vaknade vid 3 (jag tror att man kan ställa klockan efter den pojken) och vi släpade oss ut i vardagsrummet efter ett blöjbyte och flaskvärmning. Efter att han glufsat i sig maten så var det en herre som hade svårt att komma till ro. Han vred och vände på sig i min famn och jag började känna mig en aning modstulen och hade på känn att det skulle bli ännu en natt med 2-3 timmars lek innan den lilla avkomman skulle få för sig att somna om.

Vi satt där i mörkret och tittade på varandra samtidigt som han pillade ihärdigt med sin snutte. Så höll det på en liten stund. Ingen lek, inget tjoande och inget skrik. Bara två trötta människor mitt i natten. Jag satte mig till rätta i soffan alldeles intill honom och drog honom intill mig. Han la sitt huvud mot mitt bröst samtidigt som han pillade med snutten. Efter en kort stund hörde jag snarkningar från det lilla livet.

Just då hade jag inget emot att vara uppe mitt i natten. Vi satt så en bra stund. Han sovandes och jag som snuffsade runt med näsan i hans hår. Det slog mig efter ett tag att jag hade kunnat stoppa honom i säng och gått och lagt mig för länge sedan, men just då behövde jag sitta där. Jag behövde få sitta där och mysa. Man behöver ha sådana nätter också.

 

Ambivalent till tusen

26 Feb

Så vad har hänt sen jag skrev senast?
Jag har hunnit fylla 33. Ett år äldre, men känner mig inte speciellt mycket visare. Lite fler gråa hår, men annars är det som vanligt. Blev uppvaktad utav vår lilla mammagrupp och det var himla trevligt. Tusen tack tjejer!
Att bli äldre gör en väl inte direkt piggare och det senaste har jag nog blivit ännu större koffeinmissbrukare än tidigare, då den lille killen har fått för sig att han ska vakna runt 3-tiden varje natt och inte somna om. Så i princip varje natt sitter han och jag uppe några timmar och leker innan han kan somna om… och i ärlighetens namn börjar det bli lite tröttsamt. Jag skulle hellre sova… Tyvärr får man inte alltid välja. Därav mitt enorma kaffemissbruk.
Sen så har han haft en ganska jobbig period över huvud taget det senaste då han varit extremt gnällig. Har hela tiden trott att det berott på alla tänder som poppat upp som svampar i munnen på pojkstackarn. Han blev 6 månader den 22:e februari och har redan 5 tänder (som han gärna testar på mamma). Men han är inte speciellt sugen på att äta och magen har börjat krångla på honom.
Idag var vi på läkarbesök på BVC, något som jag sett fram emot för det är roligt att se hur mycket han har vuxit från gång till gång, men jag gick därifrån och kände mig modstulen.
Ville är en rätt stor pojk, men när de helt plötsligt säger att han inte följer sina kurvor längre så blir man orolig. Han hade inte gått upp speciellt mycket i vikt sen sist och efter att ha berättat om honom och hur han har varit det senaste så ville de avvakta en månad och om det fortfarande är likadant nästa gång vi ses, så ska de testa för glutenintolerans. Jag kände att jag ville sjunka genom golvet när de sa det. Så idag har jag  gått omkring med en stor klump i bröstet och känt mig lite lagom orolig. Ville har klagat på som vanligt. Han har gnällt och skällt och inget har varit bra. Det är inte lätt att vara liten.

Dock har inte hela veckan varit blä och pyton. Igår var jag och Ville på besök hos Kristin från vår egna lilla mammagrupp och fikade. Jättemysigt! Ville tyckte att hunden var väldigt spännande och ville gärna klappa och känna (stackars hund)

Roffe och Ville


Playtime med Ville och Myra

Efter att ha hämtat Siri på förskolan och Ville stensomnat i vagnen så blev det en tur till lekparken där jag fick gunga henne tills jag trodde att armen skulle trilla av. Ja det är en dam som älskar att gunga. Även jag fick plocka fram barnasinnet då vi skulle rita hage och hoppa runt lite. Det var inte igår jag hoppade hage!

Det var kort och gott en riktig mysdag igår och nu sitter jag här i soffan med den där klumpen i bröstet och vet inte riktigt vad jag tänka eller tro. Vilka kontraster.
Ett steg i rätt riktning är väl att röra sig mot sängen… Klockan 3 är det dags att gå upp igen.

Varsågod, vi bjuder på lite hjärntvätt!

6 Feb

Nej men så att, här har väl inte aktiviteten varit så överdrivet stor det senaste. En söndersjasad mamma har helt enkelt inte haft tid, lust, ork att bemöda sig med att plita ner inlägg i el bloggo.
Sonen håller på och får ännu fler tänder och detta drabbar på nåt härligt vis mig i form av en son som är otrooooooligt gnällig och vägrar att sova. Det enda som funkat det senaste för att söva det lilla livet har varit att ta honom i famnen, sätta mig på sängkanten och studsa för glatta livet. Jag kommer få så grymma lårmuskler efter detta! Om det ska fortsätta så här så överväger jag att införskaffa en pilatesboll att studsa på för att skona den stackars sängen.
Och Siri håller på och gör livet surt för resten av familjen genom att dela med sig av alla trevliga barnramsor och musik som hon hittar på youtube. När man vaknar på morgonen så surrar de där ramsorna i huvudet på en och de ger ju inte med sig heller! Hennes senaste ”kärlek” har jag gått och nynnat på i snart två veckor så jag tänkte att jag skulle vara så hygglig och dela med mig av denna hjärntvätt till er också! Håll till godo!

Nestle WTF?!

7 Jan

Vår lille Ville har som många andra barn en lite känslig mage. Mjölkprotein gör att han får magont och därför kräver han en ersättning som är lite snällare mot magen och efter mycket testande hit och dit så kom vi fram till att NAN HA1  är det som fungerar för honom. Av någon anledning är denna förpackningen både mindre och dyrare än annan ersättning som finns i hyllorna i mataffären. Men visst, vi får vackert betala priset. Vad som helst, bara Ville slipper magont.

Tråkigt nog så har det hänt några gånger nu att just denna ersättning har varit slut hos leverantör och man får åka land och rike runt i hopp om att kunna få tag i ett stackars paket nånstans. Magnus ringde till Nestle härom dagen för att kolla läget. Vad är felet och när beräknas det vara åtgärdat? Tydligen så har de leveransproblem. Nån större förklaring än så blev det inte, vilket får en att undra, vad sjutton det är för leveransproblem egentligen? Så all annan ersättning från Nestle NAN har de inga problem att skaka fram, men just HA1 är omöjligt?

Hade hon sagt produktionsproblem så hade det ju varit en annan femma, men leveransproblem? Får HA1 paketen inte åka med på lastbilarna? Så tröttsamt när detta inte är första gången det händer. Kunde jag så skulle jag gladeligen gett Ville en annan ersättning, gärna en som inte kostar ockerpengar, men det är en lyx jag inte har. Jag ger honom inte den ersättningen för skoja skull, utan han får den för att det är den han mår bra av.

Så kom igen nu Nestle och få tummen ur att fixa det här!!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 58 andra följare