Resan som blev av

28 Mar

Igår var det dags för föräldragrupp igen, något som jag ser fram emot varenda vecka. Det är faktiskt riktigt trevligt att sitta och få tjöta av sig med de andra mammorna och papporna och inte minst tror jag det är rätt roligt för barnen också.
Som tur var så var jag ute i ganska god tid när jag skulle ta mig dit, ty jag och Siri skulle åka buss… något som jag fasat för. Som nybliven mamma är man lite nervös i vissa situationer där man kan känna sig lite mer utsatt än vanligt… som tex i en buss… med ett barn… som när som helst kan bajsa ner sig, sätta igång och gallskrika, ligga och sparka ilsket i vagnen och gud vet vad mer det kan vara…
Men bajsandet togs om hand om innan vi skulle på bussen. Närmre bestämt precis när jag klätt på henne ytterkläderna och skulle gå ut genom ytterdörren… då brakade det loss i blöjan. Riktigt illa vart det också. Det var en sån där långt-upp-på-ryggen-bajs som hade gått igenom vartenda lager av kläder, så det var bara till att slita av allt och börja om från början lite smått stressad med svetten lackandes i pannan.
Där missade vi buss nr. 1
Väl ombytta och klara med rena rumpor och fräscha kläder så lyckades vi ta oss ut till busshållplatsen. Där kom bussen! Ivrig att komma ombord så blev jag mäkta besviken när jag hörde busschauffören ropa att det var fullt! Det kändes lite retligt… ty det var nästan tomt i bussen förutom där vagnarna skulle stå. Där stod det redan 2 barnvagnar och det fanns inte plats för fler.
Där missade vi buss nr. 2
Buss nr. 3 förde mer tur med sig. Vi fick åka med. Lyxigt värre var det när jag fick ha hela barnvagnsplatsen för mig själv under hela resan. Siri skötte sig exemplariskt. Inget gråt, inget gnäll. Hon hade fullt upp med att hålla koll på allt som fladdrade förbi på andra sidan rutan. Tydligen var det lite sövande också för rätt som det var så var hon borta. Ögonen slutna med småsnarkande andetag.
Sen var det till att putta vagnen upp för satansbacken som leder till Kristineberg. Jag borde ha vant mig vid det här laget att oavsett vart du än ska i Borås, så är det backe.
På föräldragruppen levde Siri rövare. Vår dotter har en viss tendens att skrikprata väldigt, väldigt högt. Hon är en ganska högljudd personlighet. Detta satte hon givetvis igång med även här. Jag vet inte om det var många som hörde vad den stackars tanten som stod och föreläste om bilbarnstolar sa. Till alla i föräldragruppen: Jag ber om ursäkt.
Sen måste man tydligen hålla lite koll på henne nu förtiden. Bredvid mig satt en mamma vars pojk har en ganska rejäl kalufs. Siri tycker väldigt mycket om att greja med andras hår och tyvärr är hon allt annat än varsam  när hon gör det. Rätt som det var så såg jag hur hon sträckte ut handen mot den stackars intet ont anande pojkens huvud. Jag fick tag på den i sista stund!
Det blev en ganska lång föräldraträff. Jag och Lina fastnade som vanligt kvar och pratade en stund. Idag stod vi utanför i vårsolen och gottade oss. Tror vi stod där i nästan en timme och bara pratade om allt mellan himmel och jord. Till sist upptäckte vi båda att det snart var dags för mat igen både för hennes lilla och för min och då blev det bråttom hem! Det gick an för henne som hade bil. Jag fick med raska steg gå mot bussen igen. Lillgrisen låg och sov i vagnen och vi klarade oss faktiskt hela vägen hem! Kl 17.15 var maten serverad och Siri var nöjd.
Och mer spänning än så klarar jag nog inte av den här veckan…. jo jäklar ja… hon ska ju döpas på lördag…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: