Self-pity

5 Nov

Jag tycker något ruggigt synd om mig själv då jag åkt på en sån där manlig förkylning. Ni vet den allra värsta sorten som tar all must ur en och fullständigt knockar en. Jag ska aldrig mer reta en kille som är förkyld… Jag lovar. Jag skall istället lida med dem.
Jag har halsmandlar som är så uppsvällda att man lätt skulle kunna missta dem för golfbollar. Att ens svälja saliv är smärtsamt. Igår när jag vaknade med detta så kunde jag inte ens svälja ner ett par ipren. Det var precis som ett lock i halsen på mig. Det gick inte.
Och denna feber som får en att känna sig alldeles mosig, varm, kall, svettig, skakig och avtrubbad. Jag skulle betala mycket för att bli frisk igen nu på stört, med en gång.
Dagens dilemma var att jag hade en tid hos sjukgymnasten idag runt lunchtid och var orolig över att få betala en avgift för avbokat besök för det fanns verkligen ingen chans att hon skulle få sätta en massa nålar i mig idag. Min första punkt för dagen var att blixtsnabbt vid 8-tiden när de öppnade ringa och avboka och hoppas att jag inte skulle åka på nån avgift. Men turen stod på min sida då några sekunder innan jag skulle ringa, så ringde nån från primärvårdsrehab och informerade mig om att min sjukgymnast var sjuk så det var inställt idag.
Även morgondagen verkar inställd för min del då jag egntlign skulle sitta i möte hela dagen. Det blir nog tyvärr inget med det

Annonser

2 svar to “Self-pity”

  1. polaroidized november 6, 2012 den 9:07 f m #

    Krya på dej 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: