Ångest i kubik

7 Jan

I morgon är det dags för inskolning på förskolan för Siri. Jag har haft ångest och små sammanbrott hela dagen. Hur ska det gå? Hur ska det lilla livet klara sig ute i den ”stora världen”? Hur ska jag klara mig utan henne? Kommer de andra barnen vara snälla?
Usch jag tror att det är kraftig separationsångest jag upplever. Dels ångest över det faktum att jag måste lämna bort mitt barn till människor jag inte känner och dels över det faktum att jag har börjat inse att det inte är en liten bebis jag har hand om längre. Det är ju faktiskt en liten flicka. Det går ju inte längre att handla på babyavdelningen när det gäller barnkläder, utan man får handla på småbarnsavdelningen. Den fina vagnen vi köpte till henne innan hon föddes har hon börjat växa ur. Det är dags att titta på en ny vagn. Hon har börjat äta själv… visst det är mat ÖVERALLT, men det är väldigt viktigt för henne att hon får göra saker själv.
Bara en sån enkel grej som att få vara med och plocka ur matkassarna när vi har varit och handlat eller att få hjälpa till och tömma diskmaskinen är jätteviktigt.
Igår gick hon iväg till köket och hämtade sig en yoghurt för hon var hungrig. När sjutton blev min lilla tjej så stor? Samtidigt känns det så fel att kalla henne stor för hon är ju inte ens 1½ år än. Hon blir 15 månader nu den 10:e.
Ja ni hör själva. Jag har inte varit en lätt mamma att leva med idag. I morgon kommer jag att vara en hypernervös mamma. Jag är så oerhört lättad över det faktum att även Magnus kommer vara med på inskolningen i morgon. Han är en klippa och just nu är det precis vad jag behöver.
Jag är väl medveten om hur överdriven jag låter, men de här aha-upplevelserna kommer som den ena käftsmällen efter den andra. Innan vi fick barn så sa alla att man skulle ta vara på tiden för den kommer aldrig tillbaka och att det går så fort. Det är så kort tid som de är bebisar. Nu så står man här och kan inte begripa vart tiden har tagit vägen… Man greppar efter halmstrån. Tittar på bilder från förlossningen, kollar på videosnuttar som vi har inspelade med Siri, är allmänt nostalgisk för när allt kommer omkring så är minnena det man har kvar av bebistiden.
Nu väntar en ny, spännande period som föräldrar till ett småbarn

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: