Man får ha tålamod… oj oj oj…

3 Jul

Somethings up med vår lilla arvsmassa som bara är på dåligt humör från morgon till kväll. Hon gnäller, skäller, är ledsen, ålar sig, kastar sig, bits och bara är allmänt missnöjd. Hon är mig veterligen inte sjuk. Lite hostig och snorig, men ingen feber. Hon har det så bra som tänkas kan här hemma med en mamma som försöker göra en hel del för att dämpa utbrotten, men vad hjälper det?
Igår när jag hämtade henne på dagis så blev hon först jätteglad när hon såg mig och därefter började kaoset med en dam som inte skulle åka vagnen, inte skulle gå själv, inte bli buren och definitivt inte ha nån jävla mössa. Hon la sig ner på marken, sprattlade som en fisk på land medans krokodiltårarna sprutade och mamma stod där lite smått handfallen och undrade hur sjutton vi skulle ta oss hem nu.
Vi fick mellanlanda på lekparken på hemvägen. Det brukar vara poppis… ja jäklar du.

Här sitter hon och gungar samtidigt som hon är skitförbannad, men gunga ska hon. Klart man kan gunga och skälla samtidigt.
Det råder inget tvivel om att damen ifråga är oerhört viljestark. Det förstod vi ganska tidigt. Jag försöker intala mig själv att det är bra att hon vet vad hon vill, men vissa dagar är det väldigt lätt att ens tålamod börjar tryta. Tänk vad det kan växla fort med sånna här små. För bara några dagar sedan var hon världens nöjdaste tjej och nu springer hon runt här hemma som en liten minidiktator och gapar och skäller.
Tålamod Sandra… Tålamod…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: