Den där Murphy och hans jävla lag…

22 Apr

…fast nu gick det ju bra ändå, men under många stunder idag så kändes det som om det mesta skulle gå åt helvete.
Det började väl egentligen inatt när en liten dam helt plötsligt vaknade och kände inget som helst behov av att somna om… Medans jag och Magnus kände ett VÄLDIGT stort behov av att få sova. Siri hamnade i vår säng där hon spenderade natten med att babbla, snurra, leka med gosedjursbulldogen och göra precis allt utom att sova.
Några saker jag hörde viskas i mitt öra inatt var bland annat:
”Mamma kan jag få jostebjöd?” (rostebröd)
”Mamma få jag titta TV?”
”Mamma läsa boken med vovven och katten”
”Mamma jag vill ha paket”

Jag vet verkligen inte hur lång tid det tog innan hon somnade, men det kändes som en evighet. Sanningen må väl vara att jag till och med somnade ifrån henne.
Anledningen till den stora stressen inatt var för att jag visste att jag hade en tidig morgon att vänta mig och tyckte inte att det var för mycket begärt att få vakna någorlunda pigg och utvilad. Det var tydligen väldigt mycket begärt då jag vinglade upp i ottan och hade noll koll på omgivningen.
Och så fortsatte stressen och kaoset. Jag hade en buss att passa och självklart var jag i tid, men inte bussen. Kollektivtrafiken här i Trollhättan är fantastisk på sitt eget lilla vis. Det är sällan en buss kommer på utsatt tid.
Men men. Det fanns med i beräkningen och jag kom till tågstationen med lite tid till godo. Väl på stationen skulle jag lösa tågbiljett och det visade sig vara en omöjlighet. På Trollhättans fantastiska tågstation finns en biljettautomat. EN. Gissa hur ofta den är ur funktion? Varje gång jag ska lösa biljett!
Att lösa biljett på tåget är avsevärt mycket dyrare och inget jag känner för att slänga ut pengar på. Lyckades till slut hitta på SJ’s hemsida en möjlighet att lösa en mobil biljett och så fick det bli… Och det dröjde och dröjde och det efterlängtade sms:et med biljetten kom inte. I samma veva fick jag reda på att tåget var försenat med ungefär en kvart. Precis vad jag behövde. Det var väl tur i oturen för tack vare förseningen så hann min biljett komma.
Väl på tåget väntade ännu mer föresningar. Ca 20 minuter till och jag kände hur hoppet om att jag skulle komma i tid började överge mig.
På något mirakulöst vänster (trots 8 minuters väntetid på spårvagnen) så kom jag till Sahlgrenska i tid, hann anmäla mig i receptionen, fylla i en hälsodeklaration och slå en nödvändig drill på toaletten  (eller är det bara killar som drillar?).
Själva läkarbesöket var det otrevligaste jag varit med om på länge. Inte läkaren, men undersökningen. Har problem med min högerhand som domnar bort i tid och otid och tanken med undersökningen var att mäta hur snabbt mina nerver reagerar och detta testet gjordes med hjälp av elektricitet. I ärlighetens namn, det gjorde ont på riktigt. Vissa delar av undersökningen gick ganska obemärkt förbi, men när hon satte en elplatta på gäddhänget så trodde jag att jag skulle hoppa av britsen. Otrevligt!
Håller tummarna för att jag aldrig kommer behöva göra en neurografi igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: