Vi lever!

6 Dec

Bloggen har varit otroligt nedprioriterad det senaste. Det har inte funnits tid eller ork att lägga på den, men nu måste jag försöka göra ett ryck och visa att vi lever och mår bra.
Så vad har hänt det senaste?
Jo vi har börjat få något här hemma som liknar rutin och struktur i tvåbarnskaoset. Man har lärt känna Ville som har hunnit bli tre månader gammal (mammas stora kille!) och insett att han är en väldigt härlig liten krabat. Han är nöjd och glad om han får hänga med i bärselen och titta på allt som mamma och pappa gör. Siri har nog börjat landa lite grann i sin roll som storasyster och kan till och med tycka att lillebror är lite rolig ibland. Min tok till dotter tycker tex att det är kul att få vara med och byta bajsblöja på Ville. Visst att hon ulkar och ser lite tårögd ut till och från, men hon kämpar tappert med att blöta tvättlappar och assistera mamma.
3-årstrotsen når nya höjder hela tiden. Härom dagen fick jag släpa ut en skrikande tjej från Maxi på Torp. Det är inte första gången jag har gjort det så det blev lite deja vu över det hela. Och varför skrek hon? Jo för att hon såg en gubbe som hade en cowboyliknande hatt på sig och Siri skulle minsann också ha en cowboyhatt. Sen att hon bara började tokskrika inne i affären, helt utan förvarning och utan att först berätta varför gjorde ju inte saken bättre. Det enda man kan göra är att bita ihop, ta dottern i brandmansgrepp och tåga ut ur affären med bestämda steg.
Och redan längtar jag till våren då det verkar som om det kan bli av en Londonresa i maj. Har inte varit där sen mars 2012 och det är på tok för längesedan. Maj kan inte komma fort nog!
I torsdags började Magnus jobba kväll igen och jag fick flyga solo med två barn med middagslagning, matningar, läggningar och allt vad det innebar. När jag väl hade fått båda i säng för kvällen och sjönk ner i soffan så kände jag mig som ett proffs. Gick ju galant och utan större konflikter. Heja mig!

Siri tycker att det är självklart att även hon ska få ligga i babygymmet. Hjärterum och stjärterum, eller vad är det man säger?


Jag hakar på selfietrenden…


…och passar på att traumatisera min stackars son…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: