Arkiv | Allmänt RSS feed for this section

Bollen satt i rullning

14 Sep

Äntligen har Villes utredning på barnmottagningen påbörjats. Nu kommer vi förhoppningsvis få svar inom en snar framtid på varför den lille stackaren inte kan behålla mat och varför han reagerar med knip och skrik när han får i sig vissa saker. Att mjölk är något han verkar reagera på är något vi upptäckt för ett tag sedan, men vad sjutton resten är, vet i fåglarna. Det återstår att se.

Men den lille gossen har hunnit fylla 1 år. Den 22:e augusti för ett år sedan, såg han dagens ljus för första gången och detta fick vi ju självfallet fira med lite kalas. Tråkigt nog så kunde han inte ens äta av tårtan för den hade med stor säkerhet gett honom magont, men lite mjölk och äggfriga kex gick allt ner (Brago är goa grejer!)

Detta är Ville 1 år:

  • En ganska glad kille när inte magen krånglar och när inte nya tänder poppar upp i tid och otid
  • Säger: Tatt, tatt (tack tack), hej, mamma, pappa (eller dadda), gocka (klocka), där, titta
  • Vet mycket väl vad man menar när man frågar honom på morgonen om vi ska gå och väcka Siri
  • Är väldigt förtjust i Bragokex
  • Kan sitta hur länge som helst i sandlådan och gräva, sila, kratta och lorta ner sig
  • Hatar att åka bil (precis som storasyster gjorde)
  • Hatar att ta på sig kläder
  • Tror att han kan trotsa tyngdlagen och hoppa. Fixar att hoppa jämnfota, men det där med att landa igen är en annan femma.
  • Har två snuttar som han ääääääääääääääälskar och inte kan sova utan.
  • Favoritleksaken är en humla på hjul från Brio som han gärna drar runt på
  • Tycker om att leka tittut
  • Tycker inte om att sova
  • Vaknar fortfarande varje natt och ska ha nattamat (till föräldrarnas stora förtret)
  • Tycker att Siris förskola är väldigt spännande

Livs levande!

27 Jul

Min syster påminde mig för några månader sedan om att jag har en blogg. Kors i jösse namn, hon hade rätt. Den fanns kvar. Kanske är dags att blåsa liv i den igen. Den har varit otroligt nedprioriterad det senaste och det är banne mig inte lätt att klämma in tid för att sitta ner och skriva när man har två barn som lockar och pockar.
Så nu när lilleman somnat och lillsnuttan ligger och drar runt som en tornado i sin säng i väntan på att John Blund ska dyka upp, så tänkte jag att jag skulle göra ett försök till ett inlägg och se hur långt jag kommer.

Det har varit lite upp och ner här hemma det senaste, vilket är den största anledningen till att jag inte orkat skriva något. Villes mage har varit helt åt fanders. Han har gråtit och blivit ledsen så fort han fått i sig mat. Magen har rasat på honom och det har resulterat i jag vet inte hur många bajsblöjor då det praktiskt taget runnit som vatten ur hans stackars rumpa. Han har gråtit i sömnen, han har legat spänd som en båge i famnen på mig och gallskrikit och på bra nätter så har han bara snurrat runt och gnytt och gnällt.
Detta har givetvis lett till att  en annan ligger på minus på sömnkontot så det skriker om det. Vissa dagar känns det som om jag skulle kunna somna stående och hur mycket jag än sover så vaknar jag inte piggare för det.
Fler grejer som detta har lett till är att jag tappar hår. Det är precis som om håret aktivt flyr från mitt huvud. Dammsuger jag inte minst varannan dag här hemma så ligger det drivor med hår utmed golvet. Härom dagen så var det en liten herre som med sina geggiga, knubbiga bebisfingrar grep tag i min lugg och lyckades rycka bort en rejäl tuss. Det värsta var att det inte ens gjorde ont. Ville behövde inte ens anstränga sig för att rycka loss det, utan det följde med ganska självmant.
Så nu har jag satt mig själv på vitaminkur (inte en dag för sent). Sen ska jag slå på stort nästa vecka och göra ett besök hos frisören. Nu skall här klippas.

Så kort och gott så lever vi. Trötta till tusen, men vid liv.

Bajrando!

13 Mar

I veckan var jag med om en överraskning. Det var en liten herre som satt och krystade i mitt knä och jag tänkte inte så mycket mer på det. Det är ganska standard när han äter att det gärna vill komma lite utgifter också för att balansera upp inkomsterna. La heller inte märke till det som snart skulle bli en ganska chockartad upplevelse. Det lilla livet hamnade på skötbordet och efter att ha knäppt upp pyjamasen fick jag nästan dra efter andan då jag upptäckte att han lyckats bajsa ner sig ända upp till armhålorna. Det var bara till att påbörja operation sanering.
Nämnde detta för en vän härom dagen och vi pratade om hur handfallen man känner sig när något sådant händer. Man vet ju knappt vart man ska börja torka.
Idag hände det igen. Ville satt i babygymmet och lekte med sina leksaker när det helt plötsligt börjar smattra i blöjan. Och det fortsätter att smattra… och fortsätter lite till och lite till.
Vi kan väl bara konstatera att det är dumt att sitta på rumpan och bajsa samtidigt. Det har liksom en viss tendens att sprida sig då. Så det blev dags att sanera igen. Byxorna var fulla, babygymmet nerbajsat och så hade han gett sig själv en ”lerinpackning” på ryggen också. Näääästan upp till nacken. Det måste ha erupterat som en mindre vulkan i blöjan.
Ville såg så nöjd ut så. Jag var kanske inte fullt så nöjd… alls… Det slutade med att pojken fick ta ett bad.
Kan tillägga att jag kört babygymmet i tvättmaskinen 3 gånger idag.

Midnattsgos

5 Mar

Natten till måndag började inte annorlunda än andra nätter. Ville vaknade vid 3 (jag tror att man kan ställa klockan efter den pojken) och vi släpade oss ut i vardagsrummet efter ett blöjbyte och flaskvärmning. Efter att han glufsat i sig maten så var det en herre som hade svårt att komma till ro. Han vred och vände på sig i min famn och jag började känna mig en aning modstulen och hade på känn att det skulle bli ännu en natt med 2-3 timmars lek innan den lilla avkomman skulle få för sig att somna om.

Vi satt där i mörkret och tittade på varandra samtidigt som han pillade ihärdigt med sin snutte. Så höll det på en liten stund. Ingen lek, inget tjoande och inget skrik. Bara två trötta människor mitt i natten. Jag satte mig till rätta i soffan alldeles intill honom och drog honom intill mig. Han la sitt huvud mot mitt bröst samtidigt som han pillade med snutten. Efter en kort stund hörde jag snarkningar från det lilla livet.

Just då hade jag inget emot att vara uppe mitt i natten. Vi satt så en bra stund. Han sovandes och jag som snuffsade runt med näsan i hans hår. Det slog mig efter ett tag att jag hade kunnat stoppa honom i säng och gått och lagt mig för länge sedan, men just då behövde jag sitta där. Jag behövde få sitta där och mysa. Man behöver ha sådana nätter också.

 

Ambivalent till tusen

26 Feb

Så vad har hänt sen jag skrev senast?
Jag har hunnit fylla 33. Ett år äldre, men känner mig inte speciellt mycket visare. Lite fler gråa hår, men annars är det som vanligt. Blev uppvaktad utav vår lilla mammagrupp och det var himla trevligt. Tusen tack tjejer!
Att bli äldre gör en väl inte direkt piggare och det senaste har jag nog blivit ännu större koffeinmissbrukare än tidigare, då den lille killen har fått för sig att han ska vakna runt 3-tiden varje natt och inte somna om. Så i princip varje natt sitter han och jag uppe några timmar och leker innan han kan somna om… och i ärlighetens namn börjar det bli lite tröttsamt. Jag skulle hellre sova… Tyvärr får man inte alltid välja. Därav mitt enorma kaffemissbruk.
Sen så har han haft en ganska jobbig period över huvud taget det senaste då han varit extremt gnällig. Har hela tiden trott att det berott på alla tänder som poppat upp som svampar i munnen på pojkstackarn. Han blev 6 månader den 22:e februari och har redan 5 tänder (som han gärna testar på mamma). Men han är inte speciellt sugen på att äta och magen har börjat krångla på honom.
Idag var vi på läkarbesök på BVC, något som jag sett fram emot för det är roligt att se hur mycket han har vuxit från gång till gång, men jag gick därifrån och kände mig modstulen.
Ville är en rätt stor pojk, men när de helt plötsligt säger att han inte följer sina kurvor längre så blir man orolig. Han hade inte gått upp speciellt mycket i vikt sen sist och efter att ha berättat om honom och hur han har varit det senaste så ville de avvakta en månad och om det fortfarande är likadant nästa gång vi ses, så ska de testa för glutenintolerans. Jag kände att jag ville sjunka genom golvet när de sa det. Så idag har jag  gått omkring med en stor klump i bröstet och känt mig lite lagom orolig. Ville har klagat på som vanligt. Han har gnällt och skällt och inget har varit bra. Det är inte lätt att vara liten.

Dock har inte hela veckan varit blä och pyton. Igår var jag och Ville på besök hos Kristin från vår egna lilla mammagrupp och fikade. Jättemysigt! Ville tyckte att hunden var väldigt spännande och ville gärna klappa och känna (stackars hund)

Roffe och Ville


Playtime med Ville och Myra

Efter att ha hämtat Siri på förskolan och Ville stensomnat i vagnen så blev det en tur till lekparken där jag fick gunga henne tills jag trodde att armen skulle trilla av. Ja det är en dam som älskar att gunga. Även jag fick plocka fram barnasinnet då vi skulle rita hage och hoppa runt lite. Det var inte igår jag hoppade hage!

Det var kort och gott en riktig mysdag igår och nu sitter jag här i soffan med den där klumpen i bröstet och vet inte riktigt vad jag tänka eller tro. Vilka kontraster.
Ett steg i rätt riktning är väl att röra sig mot sängen… Klockan 3 är det dags att gå upp igen.

Nestle WTF?!

7 Jan

Vår lille Ville har som många andra barn en lite känslig mage. Mjölkprotein gör att han får magont och därför kräver han en ersättning som är lite snällare mot magen och efter mycket testande hit och dit så kom vi fram till att NAN HA1  är det som fungerar för honom. Av någon anledning är denna förpackningen både mindre och dyrare än annan ersättning som finns i hyllorna i mataffären. Men visst, vi får vackert betala priset. Vad som helst, bara Ville slipper magont.

Tråkigt nog så har det hänt några gånger nu att just denna ersättning har varit slut hos leverantör och man får åka land och rike runt i hopp om att kunna få tag i ett stackars paket nånstans. Magnus ringde till Nestle härom dagen för att kolla läget. Vad är felet och när beräknas det vara åtgärdat? Tydligen så har de leveransproblem. Nån större förklaring än så blev det inte, vilket får en att undra, vad sjutton det är för leveransproblem egentligen? Så all annan ersättning från Nestle NAN har de inga problem att skaka fram, men just HA1 är omöjligt?

Hade hon sagt produktionsproblem så hade det ju varit en annan femma, men leveransproblem? Får HA1 paketen inte åka med på lastbilarna? Så tröttsamt när detta inte är första gången det händer. Kunde jag så skulle jag gladeligen gett Ville en annan ersättning, gärna en som inte kostar ockerpengar, men det är en lyx jag inte har. Jag ger honom inte den ersättningen för skoja skull, utan han får den för att det är den han mår bra av.

Så kom igen nu Nestle och få tummen ur att fixa det här!!

Juletid, julekris

29 Dec

Med tanke på situationen som varit här hemma så har vi varit lite oroliga över att barnen inte skulle vara friska till jul. Det var dom tack o lov, dock hade vi en liten kille som matstrejkade nästan hela julen för att tand nummer två hade bestämt sig för att poppa upp mitt i allt. Annandag jul var första dagen som jag äntligen lyckades få i honom en hel flaska utan gråt. Då hade tanden spruckit upp och allt var frid och fröjd igen. Så nu är det en liten herre som har två bissingar och nu gör det ont på riktigt när han bits. De är ju sylvassa!
Julen firades hemma hos syster yster i dagarna tre och det har varit jättemysigt. Annandagen fick vi fira utan Magnus som jobbade från tidig otta till sen natt.

Morgonmys på julaftons morgon

På julafton så fick min dotter för sig att hon skulle minsann inte åka hem, utan hon skulle sova över hos Pia. Vi fick vackert åka hem utan Siri och det kändes lite lagom snopet eftersom det inte var något som var inplanerat.

Annars händer det grejer här (utöver tänder som poppar upp). Ville har upptäckt att de där gurglande ljuden som dyker upp lite då och då, faktiskt kommer från honom själv. Så nu tjoar han för fulla muggar och tycker det är helfestligt att ta sitt pratande till en annan nivå.
Idag chockade han mig genom att göra något som han aldrig direkt gjort förut. Han tog nappen. Ville har från dag ett varit en nappvägrare. Det har inte varit aktuellt för fem öre. Han har bara blivit arg när man försökt ge honom den, så vi la ner det rätt fort. Istället så har han tuttat på sin överläpp (ser för övrigt jätteroligt ut). Men idag när jag kämpade med att få honom att sova middag så som sista utväg när han vägrade och skrek i högan sky för att han var övertrött, gav jag honom nappen och han tog den och började tutta med en gång. Yay! Han somnade!

Stor pojk som kan hålla flaskan själv

Idag har jag och Siri varit på äventyr. Hon har idag varit på sitt första biobesök och det föll i mycket god jord. Siri är inte så mycket för popcorn och snacks så jag hade köpt Tom & Jerry kex som hon skulle ha och mumsa på. Men när vi väl kom till biografen så såg hon alla andra barn med popcornbyttor och självklart ville hon också ha. Jag köpte en bytta till henne och när vi väl hade satt oss till rätta i salongen så smakade hon och konstaterade att hon inte tyckte om popcorn (Vilken överraskning……..) så det slutade med att jag fick äta upp dom. Det roliga var att hon vinklade det som om hon hade bjudit mig på popcorn.

-Mamma, var popcornen goda?
-Ja Siri, dom var jättegoda
-Varsågod mamma!

Så där satt jag med mina popcorn och hon med sina kex i biomörkret och hade det mysigt till Tingeling – Legenden om önskedjuret. Rätt som det var blev det skuggteater på bioduken då Siri sträckte upp handen. Vi satt längst bak vid projektorn. Fick kämpa med att hålla mig för skratt samtidigt som jag försökte allvarligt förklara varför man inte ska göra så.
Detta var dock måndagsmys på hög nivå och jag ser redan nu fram emot nästa gång vi kan gå på bio igen.

I väntan på att filmen ska börja…