Archive | Hälsa RSS feed for this section

Livs levande!

27 Jul

Min syster påminde mig för några månader sedan om att jag har en blogg. Kors i jösse namn, hon hade rätt. Den fanns kvar. Kanske är dags att blåsa liv i den igen. Den har varit otroligt nedprioriterad det senaste och det är banne mig inte lätt att klämma in tid för att sitta ner och skriva när man har två barn som lockar och pockar.
Så nu när lilleman somnat och lillsnuttan ligger och drar runt som en tornado i sin säng i väntan på att John Blund ska dyka upp, så tänkte jag att jag skulle göra ett försök till ett inlägg och se hur långt jag kommer.

Det har varit lite upp och ner här hemma det senaste, vilket är den största anledningen till att jag inte orkat skriva något. Villes mage har varit helt åt fanders. Han har gråtit och blivit ledsen så fort han fått i sig mat. Magen har rasat på honom och det har resulterat i jag vet inte hur många bajsblöjor då det praktiskt taget runnit som vatten ur hans stackars rumpa. Han har gråtit i sömnen, han har legat spänd som en båge i famnen på mig och gallskrikit och på bra nätter så har han bara snurrat runt och gnytt och gnällt.
Detta har givetvis lett till att  en annan ligger på minus på sömnkontot så det skriker om det. Vissa dagar känns det som om jag skulle kunna somna stående och hur mycket jag än sover så vaknar jag inte piggare för det.
Fler grejer som detta har lett till är att jag tappar hår. Det är precis som om håret aktivt flyr från mitt huvud. Dammsuger jag inte minst varannan dag här hemma så ligger det drivor med hår utmed golvet. Härom dagen så var det en liten herre som med sina geggiga, knubbiga bebisfingrar grep tag i min lugg och lyckades rycka bort en rejäl tuss. Det värsta var att det inte ens gjorde ont. Ville behövde inte ens anstränga sig för att rycka loss det, utan det följde med ganska självmant.
Så nu har jag satt mig själv på vitaminkur (inte en dag för sent). Sen ska jag slå på stort nästa vecka och göra ett besök hos frisören. Nu skall här klippas.

Så kort och gott så lever vi. Trötta till tusen, men vid liv.

Ambivalent till tusen

26 Feb

Så vad har hänt sen jag skrev senast?
Jag har hunnit fylla 33. Ett år äldre, men känner mig inte speciellt mycket visare. Lite fler gråa hår, men annars är det som vanligt. Blev uppvaktad utav vår lilla mammagrupp och det var himla trevligt. Tusen tack tjejer!
Att bli äldre gör en väl inte direkt piggare och det senaste har jag nog blivit ännu större koffeinmissbrukare än tidigare, då den lille killen har fått för sig att han ska vakna runt 3-tiden varje natt och inte somna om. Så i princip varje natt sitter han och jag uppe några timmar och leker innan han kan somna om… och i ärlighetens namn börjar det bli lite tröttsamt. Jag skulle hellre sova… Tyvärr får man inte alltid välja. Därav mitt enorma kaffemissbruk.
Sen så har han haft en ganska jobbig period över huvud taget det senaste då han varit extremt gnällig. Har hela tiden trott att det berott på alla tänder som poppat upp som svampar i munnen på pojkstackarn. Han blev 6 månader den 22:e februari och har redan 5 tänder (som han gärna testar på mamma). Men han är inte speciellt sugen på att äta och magen har börjat krångla på honom.
Idag var vi på läkarbesök på BVC, något som jag sett fram emot för det är roligt att se hur mycket han har vuxit från gång till gång, men jag gick därifrån och kände mig modstulen.
Ville är en rätt stor pojk, men när de helt plötsligt säger att han inte följer sina kurvor längre så blir man orolig. Han hade inte gått upp speciellt mycket i vikt sen sist och efter att ha berättat om honom och hur han har varit det senaste så ville de avvakta en månad och om det fortfarande är likadant nästa gång vi ses, så ska de testa för glutenintolerans. Jag kände att jag ville sjunka genom golvet när de sa det. Så idag har jag  gått omkring med en stor klump i bröstet och känt mig lite lagom orolig. Ville har klagat på som vanligt. Han har gnällt och skällt och inget har varit bra. Det är inte lätt att vara liten.

Dock har inte hela veckan varit blä och pyton. Igår var jag och Ville på besök hos Kristin från vår egna lilla mammagrupp och fikade. Jättemysigt! Ville tyckte att hunden var väldigt spännande och ville gärna klappa och känna (stackars hund)

Roffe och Ville


Playtime med Ville och Myra

Efter att ha hämtat Siri på förskolan och Ville stensomnat i vagnen så blev det en tur till lekparken där jag fick gunga henne tills jag trodde att armen skulle trilla av. Ja det är en dam som älskar att gunga. Även jag fick plocka fram barnasinnet då vi skulle rita hage och hoppa runt lite. Det var inte igår jag hoppade hage!

Det var kort och gott en riktig mysdag igår och nu sitter jag här i soffan med den där klumpen i bröstet och vet inte riktigt vad jag tänka eller tro. Vilka kontraster.
Ett steg i rätt riktning är väl att röra sig mot sängen… Klockan 3 är det dags att gå upp igen.

Nestle WTF?!

7 Jan

Vår lille Ville har som många andra barn en lite känslig mage. Mjölkprotein gör att han får magont och därför kräver han en ersättning som är lite snällare mot magen och efter mycket testande hit och dit så kom vi fram till att NAN HA1  är det som fungerar för honom. Av någon anledning är denna förpackningen både mindre och dyrare än annan ersättning som finns i hyllorna i mataffären. Men visst, vi får vackert betala priset. Vad som helst, bara Ville slipper magont.

Tråkigt nog så har det hänt några gånger nu att just denna ersättning har varit slut hos leverantör och man får åka land och rike runt i hopp om att kunna få tag i ett stackars paket nånstans. Magnus ringde till Nestle härom dagen för att kolla läget. Vad är felet och när beräknas det vara åtgärdat? Tydligen så har de leveransproblem. Nån större förklaring än så blev det inte, vilket får en att undra, vad sjutton det är för leveransproblem egentligen? Så all annan ersättning från Nestle NAN har de inga problem att skaka fram, men just HA1 är omöjligt?

Hade hon sagt produktionsproblem så hade det ju varit en annan femma, men leveransproblem? Får HA1 paketen inte åka med på lastbilarna? Så tröttsamt när detta inte är första gången det händer. Kunde jag så skulle jag gladeligen gett Ville en annan ersättning, gärna en som inte kostar ockerpengar, men det är en lyx jag inte har. Jag ger honom inte den ersättningen för skoja skull, utan han får den för att det är den han mår bra av.

Så kom igen nu Nestle och få tummen ur att fixa det här!!

Sjukstuga

22 Dec

Nu har båda barnen fått göra besök på akuten. Igår var det Villes tur då pojken fått feber och svårigheter med andningen. Så… nu har jag helt plötsligt två barn med astma. Ville går i samma fotspår som sin syster och kör astmaracet han också. Så nu har vi fått ge honom inhalationer. Tur att vi redan hade vanan inne.
Just nu är pojkstackarn lite småhängig och hans föräldrar likaså då sömnen för oss allihopa blir lite sisådär. Han vaknar av att han har svårt att andas och att det rinner ner snor i halsen på honom. Det är inte lätt att vara liten och sjuk.
Men liten har idag blivit lite större, närmre bestämt 4 månader gammal.
Detta är Ville 4 månader:

  • Ogillar skarpt att ligga ner för då ser man ingenting. Man ska sitta upp, gärna i bärsele.
  • Väger 8 kg, är 69 cm lång och drar storlek 80 i kläder (min lilla klump)
  • Sover väldigt gott i vagnen, förutsatt att han är trött när man lägger honom där.
  • Har en snutte som ser ut som en ko som jag nästan skulle vilja påstå att han inte kan sova utan.
  • Tycker att storasyster är helfestlig och likaså storasysters rum
  • Älskar att leka med mammas hår. Kan ligga och slita och dra i det hur länge som helst.
  • Har väldigt nära till skratt och leenden.
  • Första tanden upptäckte vi för en vecka sedan.
  • Har en viss tendens att bajsa när han hamnar i babysittern.
  • Hatar att åka bil
  • Tycker inte om att få håret tvättat
  • Har världens gosigaste lår

Tacka gudarna för koffein

14 Dec

Så… Natten till lördag var allt annat än rolig. Siri var orolig på kvällen och hade svårt att somna. Efter mycket om och men så fick jag göra det till en tidig kväll och stoppa ner henne i min säng. Vi sov ungefär en timme och jag vaknade med ett ryck av Siri som började gallskrika. Fick snabbt som sjutton skopa upp henne och ut i vardagsrummet för att inte riskera att väcka Ville som låg och snarkade intill.
Först är hon okontaktbar och bara illvrålar. Efter mycket om och men så ser jag att hon är svullen på vänstersidan av ansiktet och hon får inte upp ögat. Hon får till slut ur sig att hon har jätteont i ögat och när hon väl lyckas öppna det så har hon ingen syn på det. Jag fick vackert kasta mig på telefonen och be Magnus att sluta tidigare från jobbet och skynda sig hem mitt i natten. Han och Siri åkte iväg till akuten i Uddevalla, medans jag låg sömnlös och orolig här hemma med Ville.
När Siri kom hem hade hon fått ögondroppar och verkade inte ha så ont längre. Synen var tillbaka och svullnaden hade börjat lägga sig. En rejäl inflammation helt enkelt.
Så gårdagen gick lite i slowmotion. Siris öga varade och framåt kvällen så varade även högerögat. Hon somnade i sin säng, men det dröjde inte länge förrän hon hamnade i vår säng och då var det som att ligga bredvid en kamin. Damen hade fått 40 graders feber… och där rök den sömnen. Så de två senaste dygnen kan jag nog räkna antalet timmar jag sovit på ena handens fingrar. Magnus åkte till jobbet i morse och själv har man dragit runt på en 3-månaders och en kaminvarm 3-åring samtidigt som man själv befunnit sig i nåt zombieliknande stadie.
Dagen till ära har jag hunnit konsumera 8 koppar kaffe… Om det inte vore för att jag alldeles strax ska stupa i säng och snarka kudde så mycket jag kan innan Siri kommer och gör mig sällskap så skulle jag lätt dragit i mig några koppar till. Vi är bundis, kaffebryggaren och jag…

En trött mammas comeback

22 Maj

Det har varit tyst i bloggen det senaste. Förra veckan kantades av en förkylning för mig och nåt influensaliknande för Siri. Ena dagen så hade hon 40 graders feber och nästa dag verkade hon piggare…. och så höll det på hela förra veckan. Detta sög väl musten ur en då det blev en del vakna nätter. Som tur är så har astman inte varit så illa som den brukar och det är vi tacksamma över.
Det blev mjukstart för Siri denna veckan då hon var hemma i måndags, gick på dagis tisdag och onsdag och har varit hemma idag och kommer att vara så även i morgon.
Jag antar att ingen har undgått värmen? Fick i vanlig ordning lite småpanik och var tvungen att bege mig ut och leta kläder både till mig och Siri. Henne är det lätt att hitta till, men en annan… uj uj uj. Hittade dock två linnen och det var mer än jag hade vågat hoppas på.
Jag vet att det låter tråkigt att säga, men jag längtar redan efter nästa, avsvalkande regnskur. Först och främst längtar jag efter en lång och kall dusch. Måste bara invänta att det lilla livet somnar gott i sin säng.

Den där Murphy och hans jävla lag…

22 Apr

…fast nu gick det ju bra ändå, men under många stunder idag så kändes det som om det mesta skulle gå åt helvete.
Det började väl egentligen inatt när en liten dam helt plötsligt vaknade och kände inget som helst behov av att somna om… Medans jag och Magnus kände ett VÄLDIGT stort behov av att få sova. Siri hamnade i vår säng där hon spenderade natten med att babbla, snurra, leka med gosedjursbulldogen och göra precis allt utom att sova.
Några saker jag hörde viskas i mitt öra inatt var bland annat:
”Mamma kan jag få jostebjöd?” (rostebröd)
”Mamma få jag titta TV?”
”Mamma läsa boken med vovven och katten”
”Mamma jag vill ha paket”

Jag vet verkligen inte hur lång tid det tog innan hon somnade, men det kändes som en evighet. Sanningen må väl vara att jag till och med somnade ifrån henne.
Anledningen till den stora stressen inatt var för att jag visste att jag hade en tidig morgon att vänta mig och tyckte inte att det var för mycket begärt att få vakna någorlunda pigg och utvilad. Det var tydligen väldigt mycket begärt då jag vinglade upp i ottan och hade noll koll på omgivningen.
Och så fortsatte stressen och kaoset. Jag hade en buss att passa och självklart var jag i tid, men inte bussen. Kollektivtrafiken här i Trollhättan är fantastisk på sitt eget lilla vis. Det är sällan en buss kommer på utsatt tid.
Men men. Det fanns med i beräkningen och jag kom till tågstationen med lite tid till godo. Väl på stationen skulle jag lösa tågbiljett och det visade sig vara en omöjlighet. På Trollhättans fantastiska tågstation finns en biljettautomat. EN. Gissa hur ofta den är ur funktion? Varje gång jag ska lösa biljett!
Att lösa biljett på tåget är avsevärt mycket dyrare och inget jag känner för att slänga ut pengar på. Lyckades till slut hitta på SJ’s hemsida en möjlighet att lösa en mobil biljett och så fick det bli… Och det dröjde och dröjde och det efterlängtade sms:et med biljetten kom inte. I samma veva fick jag reda på att tåget var försenat med ungefär en kvart. Precis vad jag behövde. Det var väl tur i oturen för tack vare förseningen så hann min biljett komma.
Väl på tåget väntade ännu mer föresningar. Ca 20 minuter till och jag kände hur hoppet om att jag skulle komma i tid började överge mig.
På något mirakulöst vänster (trots 8 minuters väntetid på spårvagnen) så kom jag till Sahlgrenska i tid, hann anmäla mig i receptionen, fylla i en hälsodeklaration och slå en nödvändig drill på toaletten  (eller är det bara killar som drillar?).
Själva läkarbesöket var det otrevligaste jag varit med om på länge. Inte läkaren, men undersökningen. Har problem med min högerhand som domnar bort i tid och otid och tanken med undersökningen var att mäta hur snabbt mina nerver reagerar och detta testet gjordes med hjälp av elektricitet. I ärlighetens namn, det gjorde ont på riktigt. Vissa delar av undersökningen gick ganska obemärkt förbi, men när hon satte en elplatta på gäddhänget så trodde jag att jag skulle hoppa av britsen. Otrevligt!
Håller tummarna för att jag aldrig kommer behöva göra en neurografi igen.