Archive | Otur RSS feed for this section

Bajrando!

13 Mar

I veckan var jag med om en överraskning. Det var en liten herre som satt och krystade i mitt knä och jag tänkte inte så mycket mer på det. Det är ganska standard när han äter att det gärna vill komma lite utgifter också för att balansera upp inkomsterna. La heller inte märke till det som snart skulle bli en ganska chockartad upplevelse. Det lilla livet hamnade på skötbordet och efter att ha knäppt upp pyjamasen fick jag nästan dra efter andan då jag upptäckte att han lyckats bajsa ner sig ända upp till armhålorna. Det var bara till att påbörja operation sanering.
Nämnde detta för en vän härom dagen och vi pratade om hur handfallen man känner sig när något sådant händer. Man vet ju knappt vart man ska börja torka.
Idag hände det igen. Ville satt i babygymmet och lekte med sina leksaker när det helt plötsligt börjar smattra i blöjan. Och det fortsätter att smattra… och fortsätter lite till och lite till.
Vi kan väl bara konstatera att det är dumt att sitta på rumpan och bajsa samtidigt. Det har liksom en viss tendens att sprida sig då. Så det blev dags att sanera igen. Byxorna var fulla, babygymmet nerbajsat och så hade han gett sig själv en ”lerinpackning” på ryggen också. Näääästan upp till nacken. Det måste ha erupterat som en mindre vulkan i blöjan.
Ville såg så nöjd ut så. Jag var kanske inte fullt så nöjd… alls… Det slutade med att pojken fick ta ett bad.
Kan tillägga att jag kört babygymmet i tvättmaskinen 3 gånger idag.

Min älskade lilla sjukling

31 Dec

Tyckte väl att det gick på tok för lätt att lägga damen för kvällen igår. Jag stoppade henne i säng redan 19.30 och sen hörde jag inte ett pip… förrän kl var 21.30. Då var det en dam som satt i sin säng och såg alldeles vimmelkantig ut. När jag tog upp henne var hon alldeles varm, matt och näst intill lealös. 40 graders feber visade termometern på, så nu var det dags igen. Förvisso har vår lilla tjej under sina snart 15 månader på vår jord bara varit sjuk en gång tidigare, men oj vilken resa det var. Det slutade med övernattning på barnavdelningen på sjukhuset. Nu sitter man här och är livrädd över att behöva göra samma resa igen. Än så länge verkar det dock som om det inte är så mycket mer än feber. Lite snuvig, inte så kraxig som sist, men ack så trött, slö och ynklig.
Middag sovs sittandes i mammas knä framför tv’n. Jag antar att det är lättare att andas om man sover sittandes. Mat har varit ett sällsynt inslag under dagen. Har fått i henne nåt bett på en smörgås här, en sked fruktpuré där, men inte så mycket mer. Hon är duktig och dricker mycket så det får man vara tacksam för.
Själva har vi precis intagit vår nyårsmiddag. Det blir ingen vagnpromenad för att gå ut och kolla på raketer. Det lär nog inte hända så mycket mer ikväll över huvud taget. Siri har somnat… hon somnade i mitt knä och nu ligger hon och trynar i sin säng. Hon höll på att somna sittandes vid matbordet förut.
Vi ska äta efterrätt. Hemmagjord mascarponeglass med chokladkross. Sen är det nog slut för idag. Jag har inte sovit många timmar inatt, ty jag har haft en varm liten kamin liggandes tätt, tätt intill mig. Sen att kaminen har svårt att ligga still gör inte saken lättare. Hon har kört nån väderkvarnsvariant inatt som involverat både armar och ben. Men det är ok… sömnbristen vägs upp av det faktum att jag vet att min dotter känner sig trygg när hon ligger tätt intill mig. Ibland ligger hon och klappar mig i håret, tvinnar det mellan sina små fingrar. Ofta ligger vi kind mot kind… Jo… det är mysigt det.
Hur som helst så ville jag bara önska alla ett gott nytt år. Personligen ska denna trött mamma äta upp sin efterrätt och sen förbereda sig på en lite småkämpig natt. Gör inga nyårslöften ni inte kan hålla, ta det lugn med champagnen och skjut inte bort några fingrar när ni smäller raketer.

Kram på er!

Trötta föräldrar är trötta…

17 Dec

Inatt vaknade Siri med ett illtjut… vi gissar på att det var mardrömmar som spökade. Detta händer lite då och då. Hon vaknar till på natten och är otröstlig och det tar nästan bort åt en timme att få henne att lugna sig. Man måste tända lampan så att hon kan se oss och orientera sig. Därefter brukar vi gå runt lite grann (fortfarande storgråtandes) och titta i lägenheten bara så att hon ska se vart hon är. När gråtandet väl börjar lugna sig så börjar vi försiktigt närma oss sovrummet igen. Ibland går det och ibland går det absolut inte, då hon blir återigen ledsen när hon ser att vi är på väg till sovrummet. När det väl går att gå in i sovrummet igen så sätter vi oss försiktigt i sängen och så sitter vi en stund samtidigt som hon snyftar och ulkar. Efter ett tag så kanske vi kan lägga oss ner och efter ett tag till så kanske vi till och med kan släcka lampan igen. Sen tar det en bra stund innan hon somnar om och själv ligger man där ganska klarvaken och kan omöjligt komma till ro.
Så när man redan var lite trött och sliten i morse så råkade vi ut för en liten olycka. Vi höll på att skoja lite när vi låg i sängen på morgonkvisten och rätt som det var så studsade Siri upp och skallade mig över munnen. Som tur var så gick det bättre med henne än vad det gjorde med mig. Hon fick ett litet rött märke i pannan och var ledsen en kort stund… Jag å andra sidan fick jaga rätt på en tandläkare och be om en aktutid, ringa mormor som fick komma och vara barnvakt och därefter kasta mig iväg till stan och få den stackars tanden undersökt.
Just nu verkar tanden ok. Det gör ont som sjutton i den, men det syntes ingen fraktur på röntgen så det var ju för väl. Dock ska jag på återbesök i slutet av januari för att kolla så att tanden fortfarande är vid liv.
Lite surt var det även att hela kalaset kostade en saftig slant också. Min ursprungsplan var att göra mig fin inför jul för dessa pengar… klippa mig och göra slingor. Något som jag inte gjort på pinsamt länge. Men men…. Så är det…

Btw… alla golv och tapeter är beställda… oj vad jag längtar efter den dagen då vi kan sätta igång med att lägga golv och få upp lite färg och mönster på väggarna

Familjen otur

17 Sep

Och idag fortsatte vi på gårdagens tema.
Jag lyckades med konststycket att slå i huvudet i en skåpslucka så att det svartnade för ögonen. När allt väl ljusnade igen så låg jag på golvet med en hejdundrans huvudvärk. Ett under att det inte gick hål.
Och Siri lyckades göra om gårdagens fadäs och stod på munnen igen. Även denna gången gick det så illa så att det började blöda. Min stackars docka. Tandsköterska som man är så har jag noga känt på alla tänder… Efter protester och en del bitande så kunde vi konstatera att tänderna verkar ok (Tack o lov!)
Håller tummarna för att vi kan hålla oss ifrån fler olyckor resten av veckan

Rätt i mammahjärtat!

16 Sep

Oj va ont det gör! Ikväll är nog första gången som Siri gjort sig illa riktigt ordentligt. Jag antar att i får vara glada att vi klarat oss i nästan ett helt år från värre olyckor, men ikväll var det kört. Ikväll tog turen slut.
En koordinationsmiss gjorde att hon stöp med huvudet före i golvet när hon kröp och landade på munnen. Både blod och tårar sprutade och efter en lång stunds hulkande och snyftande så lugnade det ner sig. Jag har inte haft möjlighet att känna på tänderna än, men det såg inte ut som om någon tand frakturerat i alla fall. Jag får försöka känna lite försiktigt när jag borstar tänderna på henne sen.
Och som grädde på moset så gjorde hon om samma fadäs en gång till alldeles nyss. Smack rätt på munnen. Det gick bättre den här gången och nu sitter hon i badet som plåster på såren. Om det är något som gör Siri glad så är det att få bada.
Men oj vad det gör ont i en själv. Det kändes som om en liten smula av mig dog. Kunde jag så skulle jag skydda henne från allt ont i världen, men ibland räcker man inte till…

Vilken dag!

3 Jul

Herregud vilken dag det var igår. Den var… speciell. Den började väldigt tråkigt, speciellt för min käre makes del som vid frukosten lyckades hyvla av sig toppen på sin tumme! Blod överallt! Det ville verkligen inte sluta blöda. Jag hastade iväg och ringde till vårdcentralen och berättade vad som hänt. Ganska intressant samtal på morgonkvisten.

S: Hejsan! Jag ringer för min makes räkning. Han har hyvlat av sig toppen på sin tumme.
VCT: Aj då det lät ju inte bra! Är det mycket av tummen som saknas?
S: Uhm… det går inte att se för allt blod
VCT: Nej jag kan tänka mig detta. Lägg tryckförband på tummen och säg till honom att komma in till oss med en gång

Det kändes lite sisådär att se en likblek make sätta sig i bilen för att köra iväg. Jag fick börja städa upp blodpölarna i köket och hittade till slut toppen av tummen. Vi kan konstatera att det var inte så mycket av tummen som försvann, men jösses vad det kan blöda! Tummetoppen ligger numera i soporna.

Efter en traumatisk morgon bar det av till Borås där vi skulle träffa vår mäklare. Det var dags för det grand finale och lämna ifrån oss nycklarna till vår gamla lägenhet. Nu är alla band klippta (till boendet i Borås menar jag givetvis) och det var med mycket blandade känslor som vi lämnade stan där vi ändå bott så många år.
Sen fick jag ett väldigt roligt samtal igår också. Inte mycket att kommentera just nu, men jag återkommer om detta i framtiden (kanske)

Familjen annorlunda

22 Jun

Glad midsommar på er allihopa!
Personligen firar jag inte idag… eller vi kanske jag ska säga. Vi tog beslutet (även i år) att flytta midsommar så vi firar i morgon istället så att alla som jobbar idag kan vara med och fira i morgon. Fiffigt tycker jag.

Hör dock att det är andra som firar… i det lyhörda lägenhetskomplexet som vi nu kallar hem. Eller ja jag vet inte om de firar, men de spelar musik för fulla muggar…högt… Och jag som precis fått Siri att somna.
Ja jag vantrivs här… Jag är så less (efter 4 dagar som vi bott här eller vad det nu är) på grannarna. Jag är less på deras musik, jag är less på smällandet i ytterdörrar, jag är less på ungar som gapar och skriker och jag är less på högljutt pippande om nätterna. Ja jag låter bitter. Jag är bitter. Jag vill ju bara ha lite lugn och ro.
Tror jag saknar vår lägenhet i Borås ganska mycket, den störiga grannen under till trots, men det var ett ganska lugnt och skönt område…
Ja… jag vet… om några månader är jag här ifrån. Oj vad jag längtar