Juletid, julekris

29 Dec

Med tanke på situationen som varit här hemma så har vi varit lite oroliga över att barnen inte skulle vara friska till jul. Det var dom tack o lov, dock hade vi en liten kille som matstrejkade nästan hela julen för att tand nummer två hade bestämt sig för att poppa upp mitt i allt. Annandag jul var första dagen som jag äntligen lyckades få i honom en hel flaska utan gråt. Då hade tanden spruckit upp och allt var frid och fröjd igen. Så nu är det en liten herre som har två bissingar och nu gör det ont på riktigt när han bits. De är ju sylvassa!
Julen firades hemma hos syster yster i dagarna tre och det har varit jättemysigt. Annandagen fick vi fira utan Magnus som jobbade från tidig otta till sen natt.

Morgonmys på julaftons morgon

På julafton så fick min dotter för sig att hon skulle minsann inte åka hem, utan hon skulle sova över hos Pia. Vi fick vackert åka hem utan Siri och det kändes lite lagom snopet eftersom det inte var något som var inplanerat.

Annars händer det grejer här (utöver tänder som poppar upp). Ville har upptäckt att de där gurglande ljuden som dyker upp lite då och då, faktiskt kommer från honom själv. Så nu tjoar han för fulla muggar och tycker det är helfestligt att ta sitt pratande till en annan nivå.
Idag chockade han mig genom att göra något som han aldrig direkt gjort förut. Han tog nappen. Ville har från dag ett varit en nappvägrare. Det har inte varit aktuellt för fem öre. Han har bara blivit arg när man försökt ge honom den, så vi la ner det rätt fort. Istället så har han tuttat på sin överläpp (ser för övrigt jätteroligt ut). Men idag när jag kämpade med att få honom att sova middag så som sista utväg när han vägrade och skrek i högan sky för att han var övertrött, gav jag honom nappen och han tog den och började tutta med en gång. Yay! Han somnade!

Stor pojk som kan hålla flaskan själv

Idag har jag och Siri varit på äventyr. Hon har idag varit på sitt första biobesök och det föll i mycket god jord. Siri är inte så mycket för popcorn och snacks så jag hade köpt Tom & Jerry kex som hon skulle ha och mumsa på. Men när vi väl kom till biografen så såg hon alla andra barn med popcornbyttor och självklart ville hon också ha. Jag köpte en bytta till henne och när vi väl hade satt oss till rätta i salongen så smakade hon och konstaterade att hon inte tyckte om popcorn (Vilken överraskning……..) så det slutade med att jag fick äta upp dom. Det roliga var att hon vinklade det som om hon hade bjudit mig på popcorn.

-Mamma, var popcornen goda?
-Ja Siri, dom var jättegoda
-Varsågod mamma!

Så där satt jag med mina popcorn och hon med sina kex i biomörkret och hade det mysigt till Tingeling – Legenden om önskedjuret. Rätt som det var blev det skuggteater på bioduken då Siri sträckte upp handen. Vi satt längst bak vid projektorn. Fick kämpa med att hålla mig för skratt samtidigt som jag försökte allvarligt förklara varför man inte ska göra så.
Detta var dock måndagsmys på hög nivå och jag ser redan nu fram emot nästa gång vi kan gå på bio igen.

I väntan på att filmen ska börja…

Sjukstuga

22 Dec

Nu har båda barnen fått göra besök på akuten. Igår var det Villes tur då pojken fått feber och svårigheter med andningen. Så… nu har jag helt plötsligt två barn med astma. Ville går i samma fotspår som sin syster och kör astmaracet han också. Så nu har vi fått ge honom inhalationer. Tur att vi redan hade vanan inne.
Just nu är pojkstackarn lite småhängig och hans föräldrar likaså då sömnen för oss allihopa blir lite sisådär. Han vaknar av att han har svårt att andas och att det rinner ner snor i halsen på honom. Det är inte lätt att vara liten och sjuk.
Men liten har idag blivit lite större, närmre bestämt 4 månader gammal.
Detta är Ville 4 månader:

  • Ogillar skarpt att ligga ner för då ser man ingenting. Man ska sitta upp, gärna i bärsele.
  • Väger 8 kg, är 69 cm lång och drar storlek 80 i kläder (min lilla klump)
  • Sover väldigt gott i vagnen, förutsatt att han är trött när man lägger honom där.
  • Har en snutte som ser ut som en ko som jag nästan skulle vilja påstå att han inte kan sova utan.
  • Tycker att storasyster är helfestlig och likaså storasysters rum
  • Älskar att leka med mammas hår. Kan ligga och slita och dra i det hur länge som helst.
  • Har väldigt nära till skratt och leenden.
  • Första tanden upptäckte vi för en vecka sedan.
  • Har en viss tendens att bajsa när han hamnar i babysittern.
  • Hatar att åka bil
  • Tycker inte om att få håret tvättat
  • Har världens gosigaste lår

Tacka gudarna för koffein

14 Dec

Så… Natten till lördag var allt annat än rolig. Siri var orolig på kvällen och hade svårt att somna. Efter mycket om och men så fick jag göra det till en tidig kväll och stoppa ner henne i min säng. Vi sov ungefär en timme och jag vaknade med ett ryck av Siri som började gallskrika. Fick snabbt som sjutton skopa upp henne och ut i vardagsrummet för att inte riskera att väcka Ville som låg och snarkade intill.
Först är hon okontaktbar och bara illvrålar. Efter mycket om och men så ser jag att hon är svullen på vänstersidan av ansiktet och hon får inte upp ögat. Hon får till slut ur sig att hon har jätteont i ögat och när hon väl lyckas öppna det så har hon ingen syn på det. Jag fick vackert kasta mig på telefonen och be Magnus att sluta tidigare från jobbet och skynda sig hem mitt i natten. Han och Siri åkte iväg till akuten i Uddevalla, medans jag låg sömnlös och orolig här hemma med Ville.
När Siri kom hem hade hon fått ögondroppar och verkade inte ha så ont längre. Synen var tillbaka och svullnaden hade börjat lägga sig. En rejäl inflammation helt enkelt.
Så gårdagen gick lite i slowmotion. Siris öga varade och framåt kvällen så varade även högerögat. Hon somnade i sin säng, men det dröjde inte länge förrän hon hamnade i vår säng och då var det som att ligga bredvid en kamin. Damen hade fått 40 graders feber… och där rök den sömnen. Så de två senaste dygnen kan jag nog räkna antalet timmar jag sovit på ena handens fingrar. Magnus åkte till jobbet i morse och själv har man dragit runt på en 3-månaders och en kaminvarm 3-åring samtidigt som man själv befunnit sig i nåt zombieliknande stadie.
Dagen till ära har jag hunnit konsumera 8 koppar kaffe… Om det inte vore för att jag alldeles strax ska stupa i säng och snarka kudde så mycket jag kan innan Siri kommer och gör mig sällskap så skulle jag lätt dragit i mig några koppar till. Vi är bundis, kaffebryggaren och jag…

Bättre sent än aldrig

10 Dec

För ett tag sedan så kom min fiffiga syster med en stor låda innehållande små paket. Dessa var ämnade för en adventskalender till Siri. Tråkigt nog så hittade jag inte min gamla kalender som jag hade för en herrans massa år sedan och fick vackert sätta mig och sy en ny. Dock har detta  dragit ut på tiden. Dagen då jag hade tänkt att sitta och sy färdigt den (och en himla massa annat) vaknade jag med nackspärr och spenderade resten utav dagen sängliggande. Det blev ingen kalender gjord.
Och så har det kommit en himla massa annat i vägen, men idag har jag äntligen fått tummen ur att göra färdigt den. Bara 10 dagar för sent.
Så nu hänger den där på Siris dörr och den lilla damen tittar med tindrande ögon på alla paket.

Och så har jag fått för mig att jag ska sy en likadan till Ville… men det behöver jag inte göra än på några år. No rush.

I morgon vankas det Luciafirande på Siris förskola och hon har bestämt sig för att vara tomte. Hon är dock inte säker än på om hon ska vara tomte med en tomteluva eller en pepparkakshatt.
Självklart var jag tvungen att traumatisera den stackars pojken ännu mer och han fick givetvis prova pepparkakshatten också.

Ingen klockren kvalitet på bilden, men den innehåller i alla fall en himla söt fotomodell!

Vi lever!

6 Dec

Bloggen har varit otroligt nedprioriterad det senaste. Det har inte funnits tid eller ork att lägga på den, men nu måste jag försöka göra ett ryck och visa att vi lever och mår bra.
Så vad har hänt det senaste?
Jo vi har börjat få något här hemma som liknar rutin och struktur i tvåbarnskaoset. Man har lärt känna Ville som har hunnit bli tre månader gammal (mammas stora kille!) och insett att han är en väldigt härlig liten krabat. Han är nöjd och glad om han får hänga med i bärselen och titta på allt som mamma och pappa gör. Siri har nog börjat landa lite grann i sin roll som storasyster och kan till och med tycka att lillebror är lite rolig ibland. Min tok till dotter tycker tex att det är kul att få vara med och byta bajsblöja på Ville. Visst att hon ulkar och ser lite tårögd ut till och från, men hon kämpar tappert med att blöta tvättlappar och assistera mamma.
3-årstrotsen når nya höjder hela tiden. Härom dagen fick jag släpa ut en skrikande tjej från Maxi på Torp. Det är inte första gången jag har gjort det så det blev lite deja vu över det hela. Och varför skrek hon? Jo för att hon såg en gubbe som hade en cowboyliknande hatt på sig och Siri skulle minsann också ha en cowboyhatt. Sen att hon bara började tokskrika inne i affären, helt utan förvarning och utan att först berätta varför gjorde ju inte saken bättre. Det enda man kan göra är att bita ihop, ta dottern i brandmansgrepp och tåga ut ur affären med bestämda steg.
Och redan längtar jag till våren då det verkar som om det kan bli av en Londonresa i maj. Har inte varit där sen mars 2012 och det är på tok för längesedan. Maj kan inte komma fort nog!
I torsdags började Magnus jobba kväll igen och jag fick flyga solo med två barn med middagslagning, matningar, läggningar och allt vad det innebar. När jag väl hade fått båda i säng för kvällen och sjönk ner i soffan så kände jag mig som ett proffs. Gick ju galant och utan större konflikter. Heja mig!

Siri tycker att det är självklart att även hon ska få ligga i babygymmet. Hjärterum och stjärterum, eller vad är det man säger?


Jag hakar på selfietrenden…


…och passar på att traumatisera min stackars son…

En liten 3-åring!

21 Okt

Jag märker att min frekvens på skrivandet lämnar en del att önska och det finns två faktorer som bidrar till detta. Nummer ett är självklart Ville. Man hinner helt enkelt inte lika mycket med två barn. Att sätta sig ner och skriva känns lite som en lyx och faktum är att det är en lyx jag ofta saknar. Skrivandet är trots allt en ventil.
Faktor nummer två är min dator som numera inte är så samarbetsvillig som jag skulle önska. I bland startar den inte. Ibland startar den, fast skärmen är död. Ibland startar den och då fungerar inte vissa tangenter…. Det har helt enkelt blivit för många irritationsmoment sammankopplade med den där stackars datorn och då drar jag mig för att använda den.
Men nu sitter jag här och har lyckats få alla tangenter att fungera och då får jag passa på att skriva.
Vi har varit med om några ”kors-i-taket-upplevelser” det senaste. En utav dessa har varit att vår lille kille på 8 veckor sover hela nätter. De två senaste mornarna har han överraskat oss med att inte väcka resten av familjen förrän vid 7 på morgonen. Egentligen borde jag inte skriva detta för det drar säkert otur med sig, men man får glädjas så länge det varar. Vi håller tummarna för att nattmatningar är ett minne blott.

Och den 10/10 fick vi en liten 3-åring i familjen. Liten håller på att bli stor! Just nu pågår det ett inbördeskrig i den lilla damen och jag har god lust att sälja henne till högstbjudande vid vissa tillfällen. Hon har varit inne i 3-årstrotsen ett bra tag, men hon har verkligen tagit det till nya höjder det senaste. Om det nu finns en tomte där ute så önskar jag mig tålamod i julklapp
Men så kommer de där stunderna då man glömmer bort allt vad trots heter och man blir påmind om hur otroligt mycket man älskar henne och att man skulle gå genom eld och vatten för hennes skull. Min fina lilla, trotsiga, gapiga, älskade unge!

Detta är Siri, 3 år:

  • En oerhört bestämd liten tjej som gärna försöker styra och ställa över resten av familjen
  • Tycker om att gå till förskolan! Bästa kompisarna heter Adora, Tess och Arvid
  • Är lång som en 4-åring
  • Favoritmaten är tacos med mycket majs och gurka
  • Tycker om att åka buss
  • Är väldigt social och pratar med allt och alla
  • Den stora idolen är Dora utforskaren. Är totalt okontaktbar varje gång Dora är på tv’n
  • Älskar att gunga. Varje gång vi går till lekparken så bänkar du dig i en gunga och där sitter du tills mamma/pappa inte orkar putta på mer.
  • Förtjust i djur. Grannens katt ligger pyrt till
  • Sitter gärna och ritar/målar och leker med play doh
  • Choklad är det godaste som finns
  • Siri kan inte gå. Hon skuttar/småspringer/galopperar när hon ska nånstans. Full fart!
  • Är ibland lite FÖR smart och lämnar ibland sina stackars föräldrar svarslösa.
  • Hjälper gärna mamma med tvätten. Än så länge har vi lyckats undvika att blanda vita och svarta kläder
  • Är lite småförtjust i pappas kompis Martin. Mest för att Martin har en traktor!
  • Är en liten fordonsfantast. Bussar och traktorer är spännande grejer! Önskar sig i dagsläget en helikopter
  • Ogillar när kvällen kommer och det är dags att städa alla leksaker
  • Ogillar även att tvätta håret
  • Håröm till tusen! Att sätta upp tofsar är något som ofta leder till konflikter
  • Att få öppna paket är något av det roligaste som finns!

Sötaste lilla 3-åringen!

Veckan som gått

5 Okt

Jag är bäst på något. Enligt min dotter i alla fall. Härom dagen inhandlades det blöjor. Ja tyvärr har Siris pottträningen gått i stå sen Ville kom till världen så då får vi göra det bästa av det och köpa ”coola” blöjor som Siri uttryckte det. Libero har för tillfället något safaritema på sina blöjor så de som pryder Siris rumpa nu är antingen tiger eller zebrarandiga.
-Wow mamma vilka coola blöjor! Du är bäst på att köpa blöjor mamma!
Så tyvärr är min bästa egenskap att köpa blöjor, men det gladde Siri.
Vi har varit på lite resande fot det senaste. I fredags var vi i Göteborg och lät Siri löpa amok inne på Toys R Us. Tanken var att vi skulle få lite uppslag till födelsedagspresent då den lilla damen fyller 3 den 10:e oktober. Vi blev tyvärr inte så mycket klokare på vad vi skulle köpa för det som intresserade henne var saker som man kan sitta och åka på och med en cykel, en eldriven fyrhjuling och en bobby car redan i sin ägo så kändes det som överkurs med ännu ett ”fordon”.
Det blev även ett besök på Naturhistoriska och det kändes tyvärr som ett slöseri med tid. Så otroligt nedgånget och egentligen ganska makabert. Uppstoppade djur är inte my cup of tea. Siri sprang näst in till igenom hela utställningen och var inte så imponerad hon heller.
Lördagen bar det av till kära Borås för ett besök hos Anna och hennes tre döttrar. Siri och Felicia levde rövare, medans jag och Anna fick tillfälle att ta ikapp det faktum att vi inte träffats på över ett år. Våra nyasta familjetillskott fick även de tillfälle att bekanta sig med varandra. Vilma föddes två dagar innan Ville. Jupp… hon är två dagar äldre… och Ville ser ut som en koloss bredvid henne. Det är en stor pojk jag har