När skiten träffade fläkten

Det var lite så det kändes igår. Skiten träffade fläkten och den träffade hårt!
Det har väl egentligen varit en tidsfråga innan Siri skulle reagera negativt på hela förskolebaletten. Inskolningen gick över förväntan. Första veckan solo gick rätt bra den med… hon blev lite ledsen vid några tillfällen när vi skulle lämna henne, men det gick bra… och så blev det helg. Lördagen var lite smågnällig. Den spenderades hemma hos morfar och nästanmormor och Siri var väl inte i toppform, men det gick hyfsat ändå.
Söndagen… då small det. På söndagen var det en liten dam som blev väldigt ledsen bara jag befann mig 2 meter ifrån henne. Om jag var tvungen att gå på toaletten så stod hon utanför och skrek. Om jag var i köket och lagade mat så stod hon och drog mig i byxorna… och skrek… Siri fungerade under hela söndagen kort och gott som ett extra skinn. Precis som om hon var rädd för att jag skulle försvinna hux flux och aldrig komma tillbaka.
Helgen har varit minst sagt tålamodsprövande.
Och idag var det dags för förskola igen… Dagen började bra med en liten Siri som låg och kuttrade på skötbordet på morgonen, hjälpte mig att göra i ordning välling och hade till och med tid att sitta och gosa en liten stund med sin stackars mamma. Och sen började baletten när det var dags att gå ut. Krokodiltårar, tandagnisslan och skrik när ytterkläderna skulle på. Fantastiskt va lealösa barn kan bli när de känner för det. Ungefär som att försöka klä på kläder på en hög gelé.
Väl framme vid förskolan så blev det ännu mer gråt, mest för att pappa inte följde med in. Inne i tamburen lyckades jag få av henne ytterkläderna efter mycket om och men, ty det är svårt att klä av någon som agerar koala och klänger sig fast. När jag skulle lämna över Siri till en utav fröknarna så kom ett avgrundsvrål och tårarna började spruta. Vad ska man göra? Jag kan inte göra annat än att säga hejdå och gå därifrån. Jag vill inte försvåra situationen för någon utav parterna, så det bästa är att avlägsna sig fort.
Jag hörde henne skrika när jag stod utanför förskolan. Kändes riktigt tungt i hjärtat.
Men… det går över. När vi kom tillbaka vid 15-tiden så var det full rulle på Siri. Hon höll på att brottas med en gosedjurstiger och hade fått den stora äran att få komma på besök till den andra småbarnsavdelningen då det bara var 5 barn närvarande på Siris avdelning idag. Alltig hade gått bra. Hon hade varit ledsen en stund på morgonen, men det hade gått över fort. De hade även varit ute på äventyr och åkt en så kallad ”bussvagn”. En barnvagn med 6 sittplatser. Jag gjorde precis en bildsökning på Google på bussvagn och det såg ju helfestligt ut.
För övrigt så har pedagogerna konstaterat att det inte är något fel på varken Siris stämband eller lungor… Inget ont som inte för något gott med sig antar jag….

Taget ur sitt sammanhang

Har sett på statistiken på min blogg att jag har läsare från lite alla möjliga länder, vilket är jätteroligt! Jag har nog till och med listat ut vilka de flesta är. Det är en del vänner och bekanta som flytt Sverige.
Något som jag tyckte var himla roligt är att en engelsktalande vän läser mina sidor. Han kan inte svenska, men han kör med Google translate  på mina inlägg och kan på så sätt hänga med hjälpligt i vad som skrivs. Vi pratade om detta igår och jag kunde inte låta bli att själv testa att köra ett utav inläggen i Google translate. Oj säger jag bara. Jamie, Jamie du måste undra vad sjutton det är jag skriver. Det är så otroligt mycket som dels inte kan översättas för att det är slanguttryck och dels så himla mycket som känns taget ur sitt sammanhang när man läser det. När jag läste det översatta stycket så var jag tvungen att gå tillbaka till originaltexten vid vissa tillfällen bara för att lyckas plocka upp den röda tråden igen.
Men jag måste erkänna att Google translate fungerar jättebra som hjälpmedel och jag har använt det själv ett flertal gånger. Är det något ord som man är osäker på hur det stavas så är det klockrent att konsultera translate.