Bordsskick?

Behöver man bordsskick när det serveras något så gott som våfflor? Då kan man väl bara stoppa ansiktet i tallriken och äta? Eller?
Faktum är att damen klämde i sig två våfflor…. och våfflorna som ligger på tallriken på bilden var egentligen ämnade att sparas till Magnus, men vid ett obevakat ögonblick så snöt hon åt sig de våfflorna också och började tugga.
Våfflorna var väl tänkt som en liten belöning då dockan varit extra duktig idag. Det var nog en liten belöning för oss båda eftersom även jag i min mammaroll varit ganska duktig själv… till en viss gräns.
Idag skulle nämligen Siri lämnas på förskolan under en lite längre stund utan mamma. Igår var jag ifrån henne under en halvtimme på dagen och det gick jättebra…. hon åt dock inget igår heller, trots trugande, lockande och pockande. Hon sov väldigt bra. Var en utav de första barnen som somnade och sov sedan i 1½ timme. Kanon!
Idag så var jag där på morgonen en stund och så gick jag där ifrån strax innan 11. Sa hejdå till henne, pussade och kramade och sen hörde jag inte ett pip från henne. Hon var upptagen med att dona och greja. Kändes väldigt skönt att kunna gå därifrån utan att höra henne gråta. Jag skulle vara tillbaka till 12.30 så att jag var där när hon vaknade efter sovstunden. Ju närmre klockan kom 12.30, desto större blev klumpen i magen. När jag var på väg tillbaka till förskolan så småsprang jag sista biten.
Väl där så fann jag Siri sovandes i sin vagn och jag kunde smita in och prata lite med pedagogerna. Då fick jag de goda nyheterna att Siri minsann hade smakat på maten (om än lite). Det var inte en vrålhungrig unge jag skulle få med mig hem idag. Undrens tid är inte förbi!
Hon hade varit på gott humör under hela tiden som jag var borta, vilket kändes otroligt roligt att höra. Nu kanske den där ångestklumpen jag haft i magen hela veckan lättar lite grann.
Tårarna kom dock när hon vaknade upp från sovstunden. Kanske drömde hon en mardröm, kanske kände hon inte igen sig, men något var det som gjorde henne ledsen. Jag fick snabbt klä på mig, säga hejdå och tacka för idag och ta vagnen och rulla iväg innan hon väckte de andra sovande barnen.
Men visst ska man belöna med lite våfflor som är det godaste (med Siris mått mätt) som finns. Vi har ju faktiskt varit riktigt duktiga idag jag och min lilla tjej.

En liten förskoleflicka

Då var två dagar av inskolningen avklarade och än så länge har både jag, Siri och Magnus överlevt. Det har väl inte varit helt friktionsfritt nån utav dagarna då Siri vägrar äta maten som serveras. Jag trugar, lockar och pockar och inget utav maten går ner. Hon vägrar.
Så ja jo det var väl en liten motgång. Däremot överraskade hon mig idag med att faktiskt somna på sovstunden. STORT kors i taket. Förvisso var jag den sista föräldern kvar ute på gården som desperat stod och vaggade barnvagnen medan alla andra barnen redan låg och sov, men efter lite jävlar anamma och envishet från min sida så somnade hon faktiskt. Då kunde till och med jag gå in och dricka lite kaffe och samtala med de andra föräldrarna.
Siri har vågat sig iväg lite grann på egen hand idag och utforskat förskolan, medans jag har kunnat sitta, studera och vara lite social med de andra. På morgonen var vi även ute en sväng och lekte. Siri upptäckte att det fanns bobby car och var tvungen att ta en liten testtur med den. Framåt hände det inte så mycket, men att åka baklänges var lättare. Speciellt när det råkade luta nedför på ett ställe… då jäklar i mig gick det undan och Siri satt och såg måttligt förvånad ut.
I morgon (om Siri är mogen för det) så ska jag gå iväg en liten stund från förskolan. Inskolningsplanen ser sådan ut och på fredag är det tänkt att jag bara ska lämna av Siri där och sedan gå hem igen. Jag måste väl erkänna att jag är lite spänd och nervös inför detta. Hon är väldigt mammig just nu så jag är lite orolig över att hon ska bli ledsen om jag går.
Håller alla tummar för att det kommer gå bra resten av veckan…. sans mat.

I radioskuggan kan ingen höra dig ringa…

I söndags fick vi strömavbrott…. igen… andra gången på kort tid och efter detta har mycket krånglat. Mobilnätet har varit helt kaputt i det området där vi bor så vi har varit in i det närmaste onåbara. Endast sms och mail har funkat om man velat ha kontakt. Nu verkar det dock som om det har rättat till sig så vi får hålla tummarna för att det håller i sig. Jag vet att det låter dumt att säga, men va ”sårbar” man kände sig när man inte kunde komunicera med omgivningen.
Vi har precis lagt en mycket trött liten flicka till sängs. Hon fick bara sova middag en mycket kort stund idag, ty våra grannar har inte alltid vett på att vara tysta när de springer runt i trappuppgången. Den här gången stod de i princip utanför vår dörr och kacklade… och vad ligger nästan i anslutning till vår ytterdörr? Jo vårt sovrum. Den lilla damen som snusade och sov så gott blev väckt och hennes sedvanliga sovstund på 2 timmar blev nedkortad till 40 minuter. It´s not enough… Så dagens besök på öppna förskolan slutade lite tidigare än det var tänkt då det var en liten docka som inte var på sitt bästa humör.
På väg hem tog vi en promenad till huset som ligger ett stenkast ifrån öppna förskolan för att titta hur det gick för Magnus. Elen håller på att dras om… och det går sakta men säkert. Vi får väl vackert inse att våra förhoppningar om att kunna flytta in till årsskiftet har varit en aning överoptimistiska och nu siktar vi på mars istället. Skam den som ger sig…