En saknad vän

Igår kom ett efterlängtad boråsare och hälsade på i Trollhättan. Det är nästan ett år sedan sist vi sågs sist och det är på tok för längesedan.  Sofia är en utav alla de människor jag saknar efter min tid i Borås. På nåt sätt ser jag fortfarande Borås som ”hem” (vi bodde trots allt där i 9 år) och ”hemlängtan” blir alltid lite extra stor när jag träffar en kär vän från Borås.

Efter en fika på Strandgatan möttes vi upp på stan av Siri och Magnus och Siri var inte sen med att lägga vantarna på Sofia som vackert fick springa med.
Kosan styrdes hemåt där det vankades middag och därefter flera timmars prat. Jag orkade förvisso inte vara vaken så länge som jag önskade, ty jag känner mig jämt trött nu för tiden (någon i magen stjäl all min energi), men vi hann ta igen en hel del innan det kröps till kojs. Sofia fick den stora äran att inviga det ack så spartanska gästrummet, men jag tror inte att det gick nån nöd på henne där.
Även idag har det hunnits med en hel del prat, fika och skratt. Tyvärr går tiden så fort och Sofia har återvänt hem till Borås.
Jag håller verkligen tummarna för att det finns mer tillfällen i sommar att ses. Det är nog dags för mig att få den berömda tummen ur och försöka ta mig till Borås rätt snart

Den där Murphy och hans jävla lag…

…fast nu gick det ju bra ändå, men under många stunder idag så kändes det som om det mesta skulle gå åt helvete.
Det började väl egentligen inatt när en liten dam helt plötsligt vaknade och kände inget som helst behov av att somna om… Medans jag och Magnus kände ett VÄLDIGT stort behov av att få sova. Siri hamnade i vår säng där hon spenderade natten med att babbla, snurra, leka med gosedjursbulldogen och göra precis allt utom att sova.
Några saker jag hörde viskas i mitt öra inatt var bland annat:
”Mamma kan jag få jostebjöd?” (rostebröd)
”Mamma få jag titta TV?”
”Mamma läsa boken med vovven och katten”
”Mamma jag vill ha paket”

Jag vet verkligen inte hur lång tid det tog innan hon somnade, men det kändes som en evighet. Sanningen må väl vara att jag till och med somnade ifrån henne.
Anledningen till den stora stressen inatt var för att jag visste att jag hade en tidig morgon att vänta mig och tyckte inte att det var för mycket begärt att få vakna någorlunda pigg och utvilad. Det var tydligen väldigt mycket begärt då jag vinglade upp i ottan och hade noll koll på omgivningen.
Och så fortsatte stressen och kaoset. Jag hade en buss att passa och självklart var jag i tid, men inte bussen. Kollektivtrafiken här i Trollhättan är fantastisk på sitt eget lilla vis. Det är sällan en buss kommer på utsatt tid.
Men men. Det fanns med i beräkningen och jag kom till tågstationen med lite tid till godo. Väl på stationen skulle jag lösa tågbiljett och det visade sig vara en omöjlighet. På Trollhättans fantastiska tågstation finns en biljettautomat. EN. Gissa hur ofta den är ur funktion? Varje gång jag ska lösa biljett!
Att lösa biljett på tåget är avsevärt mycket dyrare och inget jag känner för att slänga ut pengar på. Lyckades till slut hitta på SJ’s hemsida en möjlighet att lösa en mobil biljett och så fick det bli… Och det dröjde och dröjde och det efterlängtade sms:et med biljetten kom inte. I samma veva fick jag reda på att tåget var försenat med ungefär en kvart. Precis vad jag behövde. Det var väl tur i oturen för tack vare förseningen så hann min biljett komma.
Väl på tåget väntade ännu mer föresningar. Ca 20 minuter till och jag kände hur hoppet om att jag skulle komma i tid började överge mig.
På något mirakulöst vänster (trots 8 minuters väntetid på spårvagnen) så kom jag till Sahlgrenska i tid, hann anmäla mig i receptionen, fylla i en hälsodeklaration och slå en nödvändig drill på toaletten  (eller är det bara killar som drillar?).
Själva läkarbesöket var det otrevligaste jag varit med om på länge. Inte läkaren, men undersökningen. Har problem med min högerhand som domnar bort i tid och otid och tanken med undersökningen var att mäta hur snabbt mina nerver reagerar och detta testet gjordes med hjälp av elektricitet. I ärlighetens namn, det gjorde ont på riktigt. Vissa delar av undersökningen gick ganska obemärkt förbi, men när hon satte en elplatta på gäddhänget så trodde jag att jag skulle hoppa av britsen. Otrevligt!
Håller tummarna för att jag aldrig kommer behöva göra en neurografi igen.

It has begun!

Jag kan stolt meddela att i år inte bara jag säger att jag ska börja handla julklappar tidigt, utan jag har faktiskt gjort det! Yes thank the lord för internethandel. Klick, klick och vips så var tre julklappar införskaffade och det känns underbart skönt!
Varje år så säger jag att jag ska börja handla julklappar i god tid och varje år så spricker det och allt inhandlas i december vilket blir rätt så dyrt. Nu känner jag mig ganska förberedd och är väldigt mån om att slippa allt vad julstress heter i år.
Och i dagarna måste jag även bege mig ut och införskaffa födelsedagspresent till vår lilla docka som fyller 1. Inte riktigt på det klara med vad hon ska få för något, men det ger sig nog bara jag får komma ut på stan och botanisera lite. Siris födelsedag kommer att firas på Trollhättans bibliotek då det vankas sångstund för de små. Tänkte att det kunde vara passande för en liten dam som älskar sång och musik. Detta är dock förutsatt att hon är frisk och kry för nästa vecka ska vi till BVC och vaccineras. Vid varje vaccination hittills har hon blivit dålig och fått feber så jag räknar kallt med att hon kommer att bli dålig även denna gång. Bäst att bunkra upp på alvedon.

Kräftskiva

I morgon vankas det kräftskiva! Nu äter jag förvisso inte kräftor. Inga skaldjur alls faktiskt för vi kommer inte riktigt överens, ty jag är allergisk. Istället får jag glädjas åt köttbullar och lite annat smått och gott. Det funkar det med.
Som tradition så spelar vi alltid (om vädret tillåter) brännboll på våra kräftskivor och detta ser jag fram emot lite extra det här året. Förra året var jag lite tjockare än vanligt då jag hade en inneboende i magen. Detta till trots så kutade jag runt brännbollsplanen så gott jag kunde med foglossing och allt. Vill minnas att jag inte sov så gott den natten för jag kunde knappt vända mig om i sängen utan att jag kved av smärta på grund av foglossningen. Kommer även ihåg att jag var på MVC några dagar efter detta och berättade glatt för min barnmorska att jag hade vart och spelat brännboll. Hon bara skakade på huvudet…
Och på måndag ska vi hälsa på Lina och Tim! Siri ska äntligen få träffa sin söta lilla lekkamrat igen. Det ska bli jätteroligt för nu var det bra längesedan jag träffade Lina.
Och för alla andra Boråsvänner: Håll ut! Jag försöker träffa er en och en så att man kan sitta i lugn och ro och prata och ha det nice. Jag ska definitivt försöka planera in fler Boråsbesök inom en snar framtid.
Och ibland kommer Boråsare hem till oss. Jag har ÄNTLIGEN lyckats planera in en date med min goda vän Anna som ska komma hit och hälsa på oss i lilla Trollhättan. Det ser jag fram emot!