Inatt vaknade Siri med ett illtjut… vi gissar på att det var mardrömmar som spökade. Detta händer lite då och då. Hon vaknar till på natten och är otröstlig och det tar nästan bort åt en timme att få henne att lugna sig. Man måste tända lampan så att hon kan se oss och orientera sig. Därefter brukar vi gå runt lite grann (fortfarande storgråtandes) och titta i lägenheten bara så att hon ska se vart hon är. När gråtandet väl börjar lugna sig så börjar vi försiktigt närma oss sovrummet igen. Ibland går det och ibland går det absolut inte, då hon blir återigen ledsen när hon ser att vi är på väg till sovrummet. När det väl går att gå in i sovrummet igen så sätter vi oss försiktigt i sängen och så sitter vi en stund samtidigt som hon snyftar och ulkar. Efter ett tag så kanske vi kan lägga oss ner och efter ett tag till så kanske vi till och med kan släcka lampan igen. Sen tar det en bra stund innan hon somnar om och själv ligger man där ganska klarvaken och kan omöjligt komma till ro.
Så när man redan var lite trött och sliten i morse så råkade vi ut för en liten olycka. Vi höll på att skoja lite när vi låg i sängen på morgonkvisten och rätt som det var så studsade Siri upp och skallade mig över munnen. Som tur var så gick det bättre med henne än vad det gjorde med mig. Hon fick ett litet rött märke i pannan och var ledsen en kort stund… Jag å andra sidan fick jaga rätt på en tandläkare och be om en aktutid, ringa mormor som fick komma och vara barnvakt och därefter kasta mig iväg till stan och få den stackars tanden undersökt.
Just nu verkar tanden ok. Det gör ont som sjutton i den, men det syntes ingen fraktur på röntgen så det var ju för väl. Dock ska jag på återbesök i slutet av januari för att kolla så att tanden fortfarande är vid liv.
Lite surt var det även att hela kalaset kostade en saftig slant också. Min ursprungsplan var att göra mig fin inför jul för dessa pengar… klippa mig och göra slingor. Något som jag inte gjort på pinsamt länge. Men men…. Så är det…
Btw… alla golv och tapeter är beställda… oj vad jag längtar efter den dagen då vi kan sätta igång med att lägga golv och få upp lite färg och mönster på väggarna
Sandra Lago 
Det kan man allt kalla otur! Men försök unna dej själv någonting ändå, så känns det i alla fall lite bättre 🙂 Vi kämpar också med sömnen, men faktiskt dagtid. Illtjuten kommer oftast mitt på dagen och han är otröstlig både länge och väl.
Det är lite synd när det är just sömnen som krånglar, för det är något de små liven så väl behöver. Vi kämpar lite dagtid också då Siri tycker att hon helt plötsligt är för stor för att sova middag, vilket leder till en ganska grinig liten dam på kvällen 😉